Mapisarema 95

1 Uyai, tiimbire Jehovha nomufaro; ngatidanidzirei kuDombo roruponeso rwedu.

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 Ngatisvikei pamberi pake nokuvonga uye timukudze nenziyo.

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 Nokuti Jehovha ndiye Mwari mukuru, Mambo mukuru pamusoro pavamwari vose.

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 Nzvimbo dzakadzika dzapanyika dziri muruoko rwake, uye misoro yamakomo ndeyake.

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 Gungwa nderake, nokuti ndiye akariita, uye maoko ake akaumba nyika yakaoma.

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 Uyai tikotame, tinamate, ngatipfugamei pamberi paJehovha Muiti wedu;

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 nokuti ndiye Mwari wedu, uye isu tiri vanhu vanofudzwa naye, makwai anochengetwa naye. Nhasi kana muchinzwa inzwi rake,

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 musaomesa mwoyo yenyu sezvamakaita paMeribha, sezvamakaita pazuva riya paMasa mugwenga,

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 pandakaedzwa namadzibaba enyu kunyange vakanga vaona zvandakanga ndaita.

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 Ndakatsamwira rudzi urwu kwamakore makumi mana; ndakati, “Ava vanhu vane mwoyo yakatsauka, uye havana kuziva nzira dzangu.”

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 Saka ndakapika pakutsamwa kwangu ndikati, “Havangazombopindi pazororo rangu.”

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.