< Mapisarema 44 >

1 Kumutungamiri wokuimba waVanakomana vaKora. Masikiri. Haiwa Mwari, takanzwa nenzeve dzedu; madzibaba edu akatiudza zvamakaita pamazuva avo, pamazuva ekare.
Til songmeisteren; av Korahs born; ein salme til lærdom. Gud, me hev høyrt med våre øyro, våre feder hev fortalt oss den gjerning du gjorde i deira dagar, i forne dagar.
2 Noruoko rwenyu makadzinga ndudzi uye mukasima madzibaba edu; makapwanya marudzi mukaita kuti madzibaba edu abudirire.
Du dreiv ut heidningarne med di hand, men deim planta du; du øydelagde folkeslag, men deim breidde du ut.
3 Havana kuzviwanira nyika nomunondo wavo, uye ruoko rwavo haruna kuvakundisa; rwakanga rwuri ruoko rwenyu rworudyi, irwo ruoko rwenyu, nokupenya kwechiso chenyu, nokuti imi makavada.
For ikkje med sitt sverd vann dei landet, og deira arm gav deim ikkje siger, men di høgre hand og din arm og ditt andlits ljos; for du hadde hugnad i deim.
4 Ndimi Mambo wangu naMwari wangu, anorayira kukunda kwaJakobho.
Du, Gud, er min konge; byd at Jakob skal verta frelst!
5 Kubudikidza nemi, tinosunda vavengi vedu shure; kubudikidza nezita renyu, tinotsika vavengi vedu netsoka dzedu.
Ved deg skal me støyta ned våre fiendar, ved ditt namn skal me treda under føter deim som reiser seg imot oss.
6 Handivimbi nouta hwangu, munondo wangu haundivigiri kukunda;
For min boge lit eg ikkje på, og mitt sverd gjev meg ikkje siger.
7 asi imi munotipa kukunda pamusoro pavavengi vedu, munonyadzisa vadzivisi vedu.
Men du gjev oss siger yver våre fiendar, og deim som hatar oss, gjer du til skammar.
8 Tinozvirumbidza muna Mwari zuva rose, uye ticharumbidza zita renyu nokusingaperi. Sera
Av Gud rosar me oss all dagen og lovar ditt namn til æveleg tid. (Sela)
9 Asi zvino matiramba uye matininipisa; hamuchabudi nehondo dzedu.
Og endå hev du støytt oss burt og gjort oss til skam, og du dreg ikkje ut med våre herar.
10 Makaita kuti tidududze pamberi pavavengi vedu, uye vadzivisi vedu vakatipamba.
Du let oss vika attende for fienden, og dei som hatar oss, fær seg herfang.
11 Makatiramwira kumudyi samakwai uye makatiparadzira pakati pendudzi.
Du gjev oss burt som sauer til å eta upp, og spreider oss ikring millom heidningarne.
12 Makatengesa vanhu venyu pasina, hamuna kuwana kana chinhu pakuvatengesa.
Du sel ditt folk for ingen ting, og ikkje set du høg pris på deim.
13 Makatiita chiseko kuvavakidzani vedu, chinozvidzwa nechinosekwa chaavo vakatipoteredza.
Du gjer oss til hæding for våre grannar, til spott og spe for deim som bur ikring oss.
14 Makatiita tsumo pakati pendudzi; vanhu vanotidzungudzira misoro.
Du gjer oss til eit ordtøke millom heidningarne; dei rister på hovudet åt oss millom folki.
15 Kunyadziswa kwangu kuri pamberi pangu zuva rose, uye chiso changu chafukidzwa nenyadzi
Heile dagen stend mi skam for mine augo, og blygsl breider seg yver mitt andlit,
16 pakuseka kwaavo vanondizvidza nokundirwisa, nokuda kwomuvengi, agarira kutsiva.
ved røysti av spottaren og hædaren, ved syni av fienden og den hemngiruge.
17 Zvose izvi zvakaitika kwatiri kunyange takanga tisina kukukanganwai, kana kuva vasina kutendeka kusungano yenyu.
Alt dette er kome yver oss, endå me ikkje hev gløymt deg og ikkje svike di pakt.
18 Mwoyo yedu yakanga isati yafuratira; tsoka dzedu dzakanga dzisati dzatsauka panzira yenyu.
Vårt hjarta veik ikkje frå deg, og våre stig sveiv ikkje ut av din veg,
19 Asi makatipwanya mukatiita nzvimbo yamakava uye mukatifukidza nerima guru.
at du skulde slå oss sund der sjakalar bur, og breida oss ned i daudeskugge.
20 Dai takanga takanganwa zita raMwari wedu, kana kutambanudzira maoko edu kuna mwari wavatorwa,
Hadde me gløymt vår Guds namn og rett våre hender ut til ein framand gud,
21 Mwari haaizviziva here, sezvo achiziva zvakavanzika zvomwoyo?
skulde Gud då ikkje ransaka det? for han kjenner hjartans løyndomar.
22 Asi nokuda kwenyu takatarisana norufu zuva rose; tinotorwa samakwai anobayiwa.
Men for di skuld vert me drepne all dagen, me er rekna som slagtesauer.
23 Mukai, imi Ishe! Munovatireiko? Zvisimudzei! Regai kutiramba nokusingaperi.
Vakna upp! Kvi søv du, Herre? Vakna då, støyt ikkje burt for alltid!
24 Ko, munovanzirei chiso chenyu muchikanganwa kutambudzika nokudzvinyirirwa kwedu?
Kvi løyner du di åsyn, gløymer vår armodsdom og vår trengsla?
25 Takawisirwa muguruva; miviri yedu inonamatira pavhu.
For vår sjæl er nedbøygd i moldi, vår likam nedtrykt til jordi.
26 Simukai mutibatsire; tidzikinurei nokuda kworudo rwenyu rusingaperi.
Statt upp til hjelp for oss, og løys oss ut for din nåde skuld!

< Mapisarema 44 >