< Mapisarema 139 >

1 Kumutungamiri wokuimba. Pisarema raDhavhidhi. Haiwa Jehovha, makandinzvera uye munondiziva.
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Munoziva nguva yandinogara neyandinosimuka; munonzwisisa pfungwa dzangu muri kure.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Munonzvera kubuda kwangu nokuvata kwangu pasi; munoziva nzira dzangu dzose.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Shoko risati rava parurimi rwangu, tarirai, imi Jehovha, munoriziva rose.
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Munondikomberedza shure nemberi; makaisa ruoko rwenyu pamusoro pangu.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 Kuziva kwakadai kunondishamisa, kwakanyanya kukwirira zvokuti handingasvikiri.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Ndingaendepiko kuti ndibve paMweya wenyu? Ndingatizirepiko kuti ndibve pamberi penyu?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Kana ndikakwira kumatenga, imi muriko; kana ndikawarira mubhedha wangu kwakadzika, imi muriko. (Sheol h7585)
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 Kana ndikasimuka namapapiro amambakwedza, kana ndikandogara kumagumo egungwa,
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 kunyange ipapo ruoko rwenyu runondisesedza, ruoko rwenyu rworudyi runondimbundikira.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Kana ndikati, “Zvirokwazvo rima richandivanza, uye chiedza chinondikomberedza chichava usiku kwandiri,”
Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
12 kunyange rima haringavi rima kwamuri; usiku huchapenya samasikati, nokuti rima rakaita sechiedza kwamuri.
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 Nokuti imi makasika zvomukatikati mangu; makandiruka ndiri mudumbu ramai vangu.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Ndinokurumbidzai nokuti ndakaitwa nomutoo unotyisa uye unoshamisa; mabasa enyu anoshamisa, ndinonyatsozviziva kwazvo.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Mapfupa angu akanga asina kuvanzika kwamuri, pandakanga ndaiswa munzvimbo yakavanda. Pandakarukwa ndiri pakadzika penyika,
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 meso enyu akaona muviri usati waumbwa. Mazuva ose andakarongerwa akanga akanyorwa mubhuku renyu, rimwe rawo risati ravapo.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Mirangariro yenyu inokosha sei kwandiri, imi Mwari! Yakakura sei pakuverengwa kwayo!
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 Dai ndaiverenga, ingadai yaikunda tsanga dzejecha pakuwanda. Pandinopepuka, ndinenge ndinemi.
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Dai mukangouraya vakaipa, imi Mwari! Endai kure neni, imi vanhu vokuteura ropa!
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 Ivo vanotaura nemi nomurangariro wakaipa; vadzivisi venyu vanoshandisa zita renyu zvakaipa.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Ko, ini handivengi vanokuvengai here, imi Jehovha, nokusema vaya vanokumukirai?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 Handina chimwe chinhu asi kuvavenga ivo; ndinovati vavengi vangu.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Ndinzverei, imi Mwari, mugoziva mwoyo wangu; ndiedzei mugoziva kushuva kwendangariro dzangu.
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 Muone kana musina nzira yakaipa mandiri, mugondifambisa munzira isingaperi.
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

< Mapisarema 139 >