< Mapisarema 115 >

1 Kwete kwatiri, Jehovha, kwete kwatiri, asi kukudzwa ngakupiwe kuzita renyu, nokuda kworudo rwenyu nokutendeka kwenyu.
Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.
2 Sei ndudzi dzichiti, “Mwari wavo aripiko?”
Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?
3 Mwari wedu ari kudenga; anoita zvose zvinomufadza.
Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.
4 Asi zvifananidzo zvavo isirivha negoridhe, zvakaitwa namaoko avanhu.
Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
5 Zvine miromo, asi hazvigoni kutaura, zvina meso, asi hazvigoni kuona;
De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
6 zvine nzeve, asi hazvigoni kunzwa mhino, asi hazvigoni kunhuhwidza;
De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.
7 zvina maoko, asi hazvigoni kubata, tsoka, asi hazvigoni kufamba; uye hazvitauri napahuro pazvo.
De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.
8 Vanozviita vachafanana nazvo, navose vanovimba nazvo.
De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.
9 Haiwa imba yaIsraeri, vimbai naJehovha, ndiye mubatsiri wavo nenhoo yavo.
Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
10 Imi imba yaAroni, vimbai naJehovha, ndiye mubatsiri wavo nenhoo yavo.
Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
11 Imi vanomutya, vimbai naJehovha, ndiye mubatsiri wavo nenhoo yavo.
De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
12 Jehovha anotirangarira uye achatiropafadza: Acharopafadza imba yaIsraeri, acharopafadza imba yaAroni,
Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.
13 acharopafadza vanotya Jehovha, vaduku navakuru zvakafanana.
Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.
14 Jehovha ngaakuwanzei, mose iwe navana vako.
Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.
15 Jehovha ngaakuropafadze, iye muiti wedenga napasi.
I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.
16 Kudenga denga kumusoro ndokwaJehovha, asi nyika akaipa kuvanhu.
Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.
17 Vakafa havasivo vanorumbidza Jehovha, avo vanoburukira kwakanyarara;
De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;
18 asi tisu tinokudza Jehovha, kubva zvino kusvikira narini. Rumbidzai Jehovha.
Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.

< Mapisarema 115 >