Zvirevo 7
1 Mwanakomana wangu, chengeta mashoko angu ugoviga mirayiro yangu mauri.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Chengeta mirayiro yangu ugorarama; uchengete dzidziso dzangu semboni yeziso rako.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Uzvisungirire paminwe yako; uzvinyore pahwendefa yomwoyo wako.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Uti kuuchenjeri, “Uri hanzvadzi yangu,” uye uti kunzwisisa ndiyo hama yako;
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 zvichakuchengeta kure nomukadzi chifeve; kubva pamudzimai asingazvibati anokwezva namashoko ake.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 Napawindo remba yangu ndakatarira panze nomumagirazi.
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 Ndakaona pakati pavasina mano ndikacherechedza pakati pamajaya, rimwe jaya rakanga risina njere.
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Rakanga richidzika nomugwagwa pedyo nepakona yomukadzi uya, richifamba rakananga kumba kwake,
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 panguva yorubvunzavaeni, zuva ravira, kunze kwosviba.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Ipapo mukadzi akabuda kuzosangana naye, akapfeka sechifeve uye azere nounyengeri.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 Anotaura noruzha uye anozvikudza, tsoka dzake hadzigari pamba;
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 imwe nguva ari munzira, imwe nguva ari pazvivara. Anorindira pamakona ose.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Akamubata ndokumutsvoda, uye nechiso chisina nyadzi akati:
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 “Ndine zvipiriso zvokuwadzana kumba kwangu; nhasi ndazadzisa mhiko dzangu.
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Saka ndauya kuzosangana newe; ndanga ndichikutsvaka, zvino ndazokuwana!
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Ndawaridza mubhedha wangu machira ane mavara, anobva kuIjipiti.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Ndasasa zvinonhuhwira pamubhedha wangu, zvinoti: mura, gavakava nesinamoni.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Uya, tinwe tigute norudo kusvikira mangwanani; ngatifare zvedu norudo!
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Murume wangu haako kumba, akafamba rwendo rurefu.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 Akatakura homwe yake izere nemari uye haangadzoki kumba kusvikira pajenaguru.”
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 Namashoko okunyengetedza akamutsausa; akamukwezva nokutaura kwake kunonyengera.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Pakarepo akamutevera senzombe inoenda kundobayiwa, senondo inopinda mumusungo,
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 kusvikira museve wabaya chiropa chake, seshiri inokurumidza kupinda muugombe, asingazivi kuti zvichamuurayisa.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Saka zvino, vanakomana vangu, teererai kwandiri; nyatsoteererai zvandinotaura.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Usarega mwoyo wako uchitsaukira kunzira dzake, kana kurasikira pamakwara ake.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 Vazhinji vakakuvadzwa naye vakawisirwa pasi; vaakauraya vakawanda kwazvo.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
