Kuungudza kwaJeremia 5
1 Rangarirai Jehovha, zvakatiwira; tarirai, mugoona kunyadziswa kwedu.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Nhaka yedu yakapiwa kuvatorwa, misha yedu kumabvakure.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Tava nherera, hatina vabereki, vanamai vedu sechirikadzi.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Tinofanira kutenga mvura yatinonwa; huni dzedu dzinongowanikwa chete nomutengo.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Avo vanotidzinganisa vari pedyo pedyo; taneta uye hatina zororo.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Takazviisa pasi peIjipiti neAsiria, kuti tiwane chingwa chakakwana.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Madzibaba edu akatadza uye vakafa, uye tava kurangwa nokuda kwavo.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Varanda vanotitonga, uye hapana angatisunungura kubva pamaoko avo.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Tinowana chingwa chedu nokuisa upenyu hwedu munjodzi, nokuda kwomunondo murenje.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Ganda redu rava kupisa sechoto, nokuda kwokupisa kwenzara.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Vakachinya vakadzi muZioni, mhandara, mumaguta eJudha.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Machinda akasungirirwa namaoko avo; vakuru havakudzwi.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Majaya anoshanda paguyo; vakomana vanotatarika vakatakura mitoro yehuni.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Vakuru vakabva pasuo reguta; majaya akarega kuimba kwavo.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Mufaro mumwoyo medu waguma; kutamba kwedu kwapinduka kukava kuchema.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Korona yawa kubva pamusoro wedu. Tine nhamo isu, nokuti takatadza!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Nokuda kwaizvozvi mwoyo yedu yapera simba, nokuda kwezvinhu izvi meso edu otadza kuona,
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 nokuti Gomo reZioni rava dongo, makava ofambamo.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Imi Jehovha, munotonga nokusingaperi; chigaro chenyu choushe chiripo kuzvizvarwa zvose.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Sei muchigara muchitikanganwa? Sei muchitikanganwa kwenguva yakareba kudai?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Tidzoserei kwamuri, Jehovha, kuti tigodzoka; vandudzai mazuva edu senguva yekare,
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 kana musina kutiramba zvachose kana kutitsamwira zvikuru kwazvo.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
