Kuungudza kwaJeremia 3
1 Ndini munhu akaona kutambudzika neshamhu yehasha dzake.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 Akandidzingira kure akaita kuti ndifambe murima panzvimbo yomuchiedza;
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 zvirokwazvo, akashandura ruoko rwake kuti rundirwise nguva nenguva, zuva rose.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 Akasakadza ganda rangu nenyama yangu uye akavhuna mapfupa angu.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 Akandikomba akandipoteredza neshungu nokurwadziswa.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 Akandigarisa murima savanhu vakafa kare kare.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 Akandipfigira kuti ndisapunyuka, akandiremedza nengetani.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Kunyange ndikadana kana kuridza mhere kuti ndibatsirwe, anopfigira munyengetero wangu kunze.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 Akadzivira nzira yangu namatombo; akaminamisa nzira dzangu.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 Sebere rakavandira, seshumba yakavanda,
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 akandikwekweredza kubva munzira uye akandibvarura-bvarura akandisiya ndisina mubatsiri.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 Akawembura uta hwake akandiita chinhu chinonangwa nemiseve yake.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 Akabaya mwoyo wangu nemiseve yaibva mugoba rake.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 Ndakava chiseko chavanhu vangu vose; vakandihomera nenziyo pazuva rose.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 Akandigutsa nemiriwo inovava, uye akandinwisa nduru.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 Akagura mazino angu nerukangarabwe; akanditsokodzera muguruva.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 Ndakatorerwa rugare; ndakakanganwa kuti kubudirira chii.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 Naizvozvo ndinoti, “Kubwinya kwangu kwaenda, uye nezvose zvandanga ndakatarisira kuna Jehovha.”
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Ndinorangarira kutambudzika kwangu nokudzungaira kwangu, kurwadziwa uye nenduru.
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Ndinozvirangarira kwazvo, uye mweya wangu wasuruvara mukati mangu.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 Asi izvi ndinozvirangarira mupfungwa uye naizvozvo ndine tariro:
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 Nokuda kwerudo rukuru rwaJehovha, hatina kuparadzwa, nokuti tsitsi dzake hadzitongoperi.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 Itsva mangwanani oga oga, kutendeka kwenyu kukuru.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 Ndinoti kumwoyo wangu, “Jehovha ndiye mugove wangu; naizvozvo ndichamumirira.”
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Jehovha akanaka kuna avo vanovimba naye, kumunhu anomutsvaka;
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 chinhu chakanaka kumirira ruponeso rwaJehovha unyerere.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 Chinhu chakanaka kuti munhu atakure joko achiri mudiki.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Ngaagare ari oga anyerere, nokuti Jehovha ndiye akariturika paari.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Ngaavige chiso chake muguruva, zvimwe tariro ichiripo.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Ngaape dama rake kumunhu anomurova, uye ngaazadzwe nenyadzi.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 Nokuti vanhu havangaraswi naIshe nokusingaperi.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 Kunyange achiuyisa kusuwa, achanzwira hake tsitsi, rukuru sei rudo rwake rusingaperi.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 Nokuti haafariri kuuyisa kurwadziwa kana kusuwa kuvana vavanhu.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 Kutsikira pasi petsoka vasungwa vose venyika,
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 kurambira munhu kodzero yake pamberi peWokumusoro-soro,
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 kutadzisa munhu kuwana kururamisirwa kwake ko, Ishe haangaoni zvinhu zvakadai here?
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Ndiani angataura akaita kuti zviitike kana Ishe asina kuzvirayira?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Ko, hazvibvi mumuromo weWokumusoro-soro here zvose zvakaipa nezvinhu zvakanaka zvinouya?
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 Ko, munhu mupenyu anonyunyutirei kana arangwa nokuda kwezvivi zvake?
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Ngatinzverei nzira dzedu uye ngatidziedzei, uyewo ngatidzokerei kuna Jehovha.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Ngatisimudzei mwoyo yedu namaoko edu kuna Mwari ari kudenga, tigoti:
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 “Takatadza uye takakumukirai uye imi hamuna kukanganwira.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 “Makazvifukidza nokutsamwa mukatidzingirira; makauraya musinganzwiri ngoni.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Makazvifukidza negore kuti kurege kuva nomunyengetero ungasvikako.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Makatiita marara netsvina pakati pendudzi.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 “Vavengi vedu vose vakashama miromo yavo kwazvo kuti vatituke.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Takawirwa nokutya uye takateyiwa nehunza, kuparara nokuparadzwa kukuru.”
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Hova dzemisodzi dzinoyerera kubva mumaziso angu, nokuti vanhu vangu vaparadzwa.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 Meso angu acharamba achiyerera misodzi, pasina zvinoyamura,
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 kusvikira Jehovha aringira pasi kubva kudenga akaona.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 Zvandinoona zvinochemedza mweya wangu, nokuda kwavakadzi vose veguta rangu.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Avo vakanga vari vavengi vangu ini pasina chikonzero vakandivhima seshiri.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 Vakaedza kundiuraya mugomba uye vakapotsera matombo kwandiri;
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 mvura zhinji yakafukidza musoro wangu, uye ndakafunga kuti ndava pedyo nokufa.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 Ndakadana zita renyu, imi Jehovha, ndiri mugomba rakadzika.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Makanzwa kukumbira kwangu: “Regai kudzivira nzeve dzenyu pandinochemera rubatsiro.”
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Makaswedera pedyo pandakakudanai, mukati, “Usatya.”
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Haiwa Ishe, makandireverera mhaka yangu; makadzikinura upenyu hwangu.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Makaona imi Jehovha, zvakaipa zvandakaitirwa. Nditongerei mhaka yangu!
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Makaona udzamu hwokutsva kwavo, idzo rangano dzavo dzose pamusoro pangu.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Haiwa Jehovha, makanzwa kutuka kwavo, idzo rangano dzavo dzose pamusoro pangu,
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 dzinozevezerwa nokungurumwa navavengi vangu pamusoro pangu zuva rose.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Tarirai kwavari! Vakagara kana kumira, vanondituka nenziyo dzavo.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Varipidzirei zvakavafanira, imi Jehovha, zvakaitwa namaoko avo.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Isai chidziro pamwoyo yavo, uye kutuka kwenyu ngakuve pamusoro pavo!
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Vadzinganisei makatsamwa muvaparadze, vabve pasi pamatenga aJehovha.
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
