Jobho 9
1 Ipapo Jobho akapindura akati:
Job svarade och sade:
2 “Zvirokwazvo ndinoziva kuti ichokwadi. Asi munhu anofa angava akarurama pamberi paMwari seiko?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 Kunyange dai mumwe aida kuita nharo naye, haaizogona kumupindura kamwe chete pamibvunzo chiuru.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 Uchenjeri hwake hwakadzika, simba rake iguru kwazvo. Ndianiko akamudzivisa akabuda asina vanga?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 Anofambisa makomo iwo asingazivi agoapidigura mukutsamwa kwake kukuru.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Anozungunusa nyika ikabva panzvimbo yayo uye anoita kuti mbiru dzayo dzidengenyeke.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 Anotaura kuzuva iro ndokurega kuvhenekera; anodzivira chiedza chenyeredzi.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 Iye oga anotambanudza matenga uye anofamba pamusoro pamafungu egungwa.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 Ndiye Muiti weNyeredzi dzeAkutiro neOrioni, dzeChimunomwe namapoka enyeredzi dzenyasi.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 Anoita minana isingagoni kunzwisisiswa, nezvishamiso zvisingagoni kuverengwa.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 Paanondipfuura, handigoni kumuona; paanoenda napo handingamuoni.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 Kana achibvuta, ndiani angamudzivisa? Ndiani angati kwaari, ‘Unoiteiko?’
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 Mwari haadzori kutsamwa kwake; kunyange boka ravarwi raRahabhi rakawira patsoka dzake nokutya.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 “Zvino ndingakakavadzana naye seiko? Ndingawana seiko mashoko okuita nharo naye?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Kunyange ndakanga ndisina mhaka, handaigona kumupindura; ndaingokumbira hangu nyasha kuMutongi wangu.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Kunyange dai ndaimudana hangu uye akandipindura, handitendi kuti aizowana nguva yokundinzwa.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 Aizondiparadza nedutu uye achizowedzera maronda angu pasina mhosva.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 Haaizonditenderazve kuti nditure mafemo, asi aizondizadza namatambudziko.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 Kana zviri zvesimba, iye ane simba guru! Uye kana zviri zvokururamisira, ndianiko angamudana kuti amutonge?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Kunyange dai ndisina mhosva, muromo wangu waizongondipa mhaka; dai zvangu ndakarurama, iwo waizongondipa mhaka.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 “Kunyange ndisina mhosva, handina hangu hanya nazvo; ndinozvidza upenyu hwangu pachangu.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 Zvakangofanana; ndokusaka ndichiti, ‘Iye anoparadza vasina mhosva nevakaipa.’
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 Kana dambudziko rikauyisa rufu nokukurumidza, achaseka kushaya tariro kwavasina mhosva.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 Panowira nyika mumaoko avakaipa, vatongi vayo anovapofumadza. Kana asiri iye, zvino ndianiko?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 “Mazuva angu anokurumidza kupfuura mumhanyi; anobhururuka oenda asina kumboona mufaro.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 Anopfuura sezvikepe zvenhokwe, kufanana namakondo anomhanyira nyama yawo.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 Kana ndikati, ‘Ndichakanganwa kunyunyuta kwangu, ndichashandura chiso changu, ndigonyemwerera,’
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 ndinongotya kutambura kwangu, nokuti ndinoziva kuti imi hamuregi kundipa mhosva.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 Sezvo ndatopiwa hangu mhosva, ko, ndichagotamburirei pasina?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 Kunyange dai ndikazvishambidza nesipo uye ndikashamba maoko angu nesoda,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 imi muchandinyudza mugomba rematope zvokuti kunyange nenguo dzangu dzichandisema.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 “Iye haasi munhu akafanana neni kuti ndimupindure, kuti zvimwe iye neni tisangane mudare redzimhosva.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 Dai chete paingova nomumwe angamira pakati pedu, kuti aise ruoko rwake patiri tose,
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 mumwe zvake angabvise shamhu yaMwari kwandiri, kuti kutyisa kwake kurege kundivhundutsazve.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Ipapo ndichataura ndisingamutyi, asi sezvazvakaita kwandiri iye zvino, handingakwanisi.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
