Jobho 6
1 Ipapo Jobho akapindura akati:
Då tog Job till orda och sade:
2 “Dai chete kurwadziwa kwangu kwaigona kuyerwa uye kusuwa kwangu kwaiiswa pachiyero!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Zvirokwazvo zvairema kupfuura jecha ramakungwa, hazvishamisi kana mashoko angu aiva okuvhurumuka.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Miseve yoWamasimba Ose iri mandiri, mweya wangu unonwa muchetura wayo; kutyisa kwaMwari kwagadzirira kurwa neni.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Ko, mbizi ingachema kana ine bundo here? Ko, nzombe inokuma kana ine zvokudya here?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Ko, chokudya chisinganaki chingadyiwa chisina munyu here? Ko, chichena chezai chinonaka here?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Ndinoramba kuzvibata; zvokudya zvakadai zvinondirwarisa.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 “Haiwa, dai ndapiwa hangu zvandinokumbira kuti Mwari andipe zvandinotarisira,
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 kuti dai Mwari aida hake kundipwanya, kuti aregere ruoko rwake rundiuraye!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Ipapo ndaizova hangu nokunyaradzwa uku, mufaro wangu mukurwadziwa kusingagumi, kuti handina kunge ndamboramba mashoko aiye Mutsvene.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 “Ndinaro here simba, rokuti ndirambe ndine tariro? Tariro yacho ndeyeiko kuti nditsungirire?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Ko, ndine simba rebwe here? Ko, nyama yangu indarira here?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Ko, ndine simba here rokuti ndione kuti ndabatsirika, sezvo zvino kubudirira kwakabviswa kwandiri?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 “Munhu asina tariro anofanira kuwana rudo rweshamwari dzake, kunyange iye arega kutya Wamasimba Ose.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Asi hama dzangu hadzivimbike sezvinongoita hova dzava kudira. Sezvinongoita hova dzopfachukira,
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 dzinosviba pakunyungudika kwamagwada echando, uye dzinozadzwa nokunyungudika kwamagwada echando,
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 asi dzinoguma kuyerera mumwaka wokupisa, uye mihoronga yadzo inopwa mukupisa.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Mihoronga inotsauka kubva munzira dzayo; inoenda kumakura ndokuparara.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Vafambi veTema vanotsvaka mvura, vashambadziri veShebha vanomirira netariro.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Vachaora mwoyo, nokuti vaivimba nesimba ravo; vasvikapo, vachashaya zvokuita.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Zvino nemiwo maratidza kusabatsira; munoti mukaona chinhu chinotyisa mobva matya.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Ko, ndakamboti, ‘Ndipeiwo chipo, ndipei fufuro rinobva papfuma yenyu,
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 ndirwirei muruoko rwomuvengi, ndidzikinurei mumaoko avanhu vano utsinye’ here?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 “Ndidzidzisei, uye ndichanyarara hangu; ndiratidzei pandakakanganisa.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Mashoko echokwadi anorwadza sei! Asi gakava renyu rinoratidzeiko?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Munoda kutsiura zvandareva, nokutora mashoko omunhu arasa tariro semhepo here?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Muchada kana kukanda mijenya pamusoro penherera uye nokutengesa shamwari yenyu.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 “Asi zvino chinditarirai netsitsi. Ko, ndingareva nhema pamberi penyu here?
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Musadaro, musava vasakarurama; fungai zvakare, nokuti kururama kwangu kuchiripo.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Ko, pamiromo yangu pane zvakaipa here? Ko, muromo wangu haugoni kunzvera zvakaipa here?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
