Jobho 4

1 Ipapo Erifazi muTemani akapindura achiti:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 “Kana mumwe munhu akava neshoko newe, iwe uchashayiwa mwoyo murefu here? Asi ndiani angarega kutaura?

Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 Funga kuti wakadzidzisa vazhinji sei, uye kuti wakasimbisa sei maoko asina simba.

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

4 Mashoko ako akatsigira vaya vakagumburwa; wakasimbisa mabvi akaneta.

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

5 Asi zvino nhamo yasvika kwauri, uye iwe waora mwoyo; inokurova, iwe ndokuvhunduka.

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

6 Ko, kutya kwako Mwari hakuzi chivimbo chako, uye nzira dzako dzakarurama tariro yako here?

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

7 “Rangarira iye zvino: Ndianiko, asina mhaka, akamboparadzwa? Ndokupiko kwakatongoparadzwa vakarurama?

Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

8 Sezvandakaona, vaya vanodyara zvakaipa navaya vanokusha nhamo ndizvo zvavanokohwa.

Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

9 Vanoparadzwa nokufema kwaMwari; vanoparara nokuputika kwehasha dzake.

för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

10 Shumba dzingaomba nokunguruma, nyamba meno eshumba huru akaguduka.

Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

11 Shumba inoparara nokuda kwokushaya nyama, uye vana veshumbakadzi vanopararira.

Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

12 “Shoko rakauyiswa kwandiri muchivande, nzeve dzangu dzakanzwa zevezeve raro.

Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

13 Pakati pokurota hope dzinovhundutsa usiku, hope huru padzinenge dzabata vanhu,

När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

14 kutya nokudedera zvakandibata zvikaita kuti mapfupa angu ose abvunde.

då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

15 Mumwe mweya wakapfuura pamberi pechiso changu, uye bvudzi romusoro wangu rikamira.

En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

16 Wakamira, asi ndakatadza kuziva kuti chaiva chii. Chinhu chakamira pamberi pameso angu, uye ndakanzwa inzwi rakanyarara richiti:

Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

17 ‘Ko, munhu anofa, angava akarurama kupfuura Mwari here? Ko, munhu angagona kuchena kukunda Muiti wake here?

"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

18 Kana Mwari akasavimba navaranda vake, kana akakanganisa kutonga vatumwa vake,

Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

19 zvikuru sei kuna avo vanogara mudzimba dzevhu, nheyo dzavo dziri muguruva, dzinopwanyiwa nyore kupfuura chipfukuto!

huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

20 Dzinoputsanyiwa pakati pamambakwedza namadekwana; dzinoparara dzisingazoonekwi nokusingaperi.

när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

21 Ko, mabote etende ravo haana kubviswa here kuti vagofa vasina uchenjeri?’

Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."