Jobho 39
1 “Iwe unoziva nguva inobereka ngururu here? Unocherechedza kana nondo dzichibereka vana vadzo here?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 Unoverenga mwedzi kusvikira dzabereka here? Unoziva nguva yadzinobereka here?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Dzinotsivama pasi dzigobereka vana vadzo; kurwadziwa kwadzo kwapera.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Vana vadzo vanowanda vagokura vakasimba musango; vanoenda uye havadzokizve.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 “Ndianiko akaregedza mbizi ichienda? Ndianiko akasunungura tambo dzayo?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 Ndakaipa renje kuti uve musha wayo, nyika yomunyu sougaro hwayo.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Inoseka bope riri muguta; hainzwi kudaidzira kwomuchairi.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 Inoita zvikomo mafuro ayo uye inotsvaka zvinhu zvose zvinenge zvakapfumvudza.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 “Ko, nyati ingabvuma kukushandira here? Ko, ingagara mudanga rako usiku here?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Ko, ungagona kuifambisa mumiforo namahanisi here? Ko, ingarima mipata mushure mako here?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Ungavimba nesimba rayo guru here? Ko, ungaisiyira basa rako rinorema here?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Ungavimba nayo kuti ikutakurire zviyo zvako uye igozviunza paburiro rako here?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 “Mapapiro emhou anopapama nomufaro mukuru, asi haangaenzaniswi namapapiro uye neminhenga yedambiramurove.
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 Zvirokwazvo inokandira mazai ayo muvhu igoarega achidziyirwa mujecha,
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 isina hanya kuti rutsoka rungaapwanya, kana kuti mhuka dzesango dzingaatsika.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Inobata vana vayo noukasha, kunge vasati vari vayo; haina hanya kuti yakatambudzika pasina,
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 nokuti Mwari haana kuisa njere mairi kana kuipa mugove wepfungwa dzakanaka.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Asi kana ikatambanudza mapapiro ayo kuti imhanye, inoseka bhiza nomutasvi waro.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 “Iwe unopa bhiza simba raro kana kushongedza mutsipa waro nezenze rinopepereka here?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Ndiwe unoita kuti rikwakuke semhashu, richivhundutsira nokupfeza, kwokuzvikudza kwaro here?
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Rinoteta risingatyi, richifarira simba raro, rigobuda richienda kundorwa.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Rinoseka kutya, harina charinotya; haritizi munondo.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 Goba remiseve rinorira parutivi paro, pamwe chete nepfumo nebakatwa zvinovaima.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Neshungu rinodya ivhu; harigoni kumira rakadzikama kana richinzwa kurira kwehwamanda.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Pakurira kwehwamanda rinopfeza, roti, ‘Hekani!’ Rinofembedza hwema hwehondo ichiri kure, kudanidzira kwavakuru vehondo nemheremhere yehondo.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 “Ko, rukodzi runobhururuka nouchenjeri hwako here parunotambanudza mapapiro arwo rwakananga zasi?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Ko, gondo rinobhururuka nokuda kwokurayira kwako here richindovaka dendere raro pakakwirira?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Rinogara pamawere uye rinovatapo usiku; shongwe yedombo ndiyo nhare yaro.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Riri ipapo rinotsvaka zvokudya zvaro; meso aro anozviona zvichiri kure.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Vana varo vanodya ropa, uye pane chakaurayiwa ndipo pariri.”
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
