Jobho 37
1 “Hana yangu inorova nokuda kwezvizvi, uye mwoyo wangu unotomuka uchibva panzvimbo yawo.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Teererai! Teererai kutinhira kwenzwi rake, nokuunga kunobva pamuromo wake.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Anoregedzera mheni yake pasi pedenga rose, agoituma kumigumo yenyika.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Shure kwaizvozvo inzwi rokutinhira kwake rinosvika; anotinhira nenzwi roumambo hwake.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Inzwi raMwari rinotinhira nenzira dzinoshamisa; iye anoita zvinhu zvikuru zvinopfuura kunzwisisa kwedu.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Anoti kuchando, ‘Donhera panyika,’ nokumvura inonaya, ‘Naya nesimba.’
Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Kuitira kuti vanhu vose vaakasika vazive basa rake, anoita kuti munhu mumwe nomumwe ambomira kushanda.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Mhuka dzinovanda; dzinoramba dziri mumapako adzo.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Dutu rinobuda pakamuri yaro, chando chinobva pakuvhuvhuta kwemhepo.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 Kufema kwaMwari kunobudisa mazaya echando, uye mvura zhinji inooma kuita chando.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Anozadza makore nounyoro; anoparadzira mheni yake nomumakore.
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 Anoafambisa sezvaanoda pamusoro penyika yose, kuti aite zvose zvaanoarayira.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Anouyisa makore kuzoranga vanhu, kana kuzodiridza nyika yake kuti aratidze rudo rwake.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 “Teerera izvi, Jobho; imbomira ugorangarira zvishamiso zvaMwari.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Unoziva here kudzorwa kwamakore naMwari nokupenyesa kwaanoita mheni yake?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Unoziva maturikirwo akaitwa makore here, izvo zvishamiso zvaiye akakwana muruzivo?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Iyewe unopiswa nenguo dzako nyika painonyaradzwa nemhepo yezasi,
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 ko, ungagona kubatana naye pakutatamura matenga here, iwo akaoma kunge chionioni chendarira yakaumbwa.
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 “Tiudze zvatingareva kwaari; hatigoni kureva mhaka yedu nokuda kwerima redu.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Ko, anofanira kuudzwa kuti ndinoda kutaura here? Ko, pano munhu angakumbira kumedzwa here?
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Zvino hakuna munhu angatarira kuzuva, nokuvhenekera kwaro riri mumatenga, mushure mokunge mhepo yaachenesa.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Anouya nokubwinya kunoyevedza achibva nokumusoro; Mwari anouya nokubwinya kunotyisa.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 Wamasimba Ose haasvikiki kwaari uye anokudzwa nesimba; mukururamisira uye nokururama kwake kukuru haadzvinyiriri.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Naizvozvo, vanhu vanomutya, ko, haana hanya navose vakachenjera pamwoyo here?”
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
