Jobho 37
1 “Hana yangu inorova nokuda kwezvizvi, uye mwoyo wangu unotomuka uchibva panzvimbo yawo.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Teererai! Teererai kutinhira kwenzwi rake, nokuunga kunobva pamuromo wake.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 Anoregedzera mheni yake pasi pedenga rose, agoituma kumigumo yenyika.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 Shure kwaizvozvo inzwi rokutinhira kwake rinosvika; anotinhira nenzwi roumambo hwake.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 Inzwi raMwari rinotinhira nenzira dzinoshamisa; iye anoita zvinhu zvikuru zvinopfuura kunzwisisa kwedu.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 Anoti kuchando, ‘Donhera panyika,’ nokumvura inonaya, ‘Naya nesimba.’
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 Kuitira kuti vanhu vose vaakasika vazive basa rake, anoita kuti munhu mumwe nomumwe ambomira kushanda.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 Mhuka dzinovanda; dzinoramba dziri mumapako adzo.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 Dutu rinobuda pakamuri yaro, chando chinobva pakuvhuvhuta kwemhepo.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 Kufema kwaMwari kunobudisa mazaya echando, uye mvura zhinji inooma kuita chando.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Anozadza makore nounyoro; anoparadzira mheni yake nomumakore.
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 Anoafambisa sezvaanoda pamusoro penyika yose, kuti aite zvose zvaanoarayira.
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Anouyisa makore kuzoranga vanhu, kana kuzodiridza nyika yake kuti aratidze rudo rwake.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 “Teerera izvi, Jobho; imbomira ugorangarira zvishamiso zvaMwari.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Unoziva here kudzorwa kwamakore naMwari nokupenyesa kwaanoita mheni yake?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Unoziva maturikirwo akaitwa makore here, izvo zvishamiso zvaiye akakwana muruzivo?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 Iyewe unopiswa nenguo dzako nyika painonyaradzwa nemhepo yezasi,
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 ko, ungagona kubatana naye pakutatamura matenga here, iwo akaoma kunge chionioni chendarira yakaumbwa.
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 “Tiudze zvatingareva kwaari; hatigoni kureva mhaka yedu nokuda kwerima redu.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Ko, anofanira kuudzwa kuti ndinoda kutaura here? Ko, pano munhu angakumbira kumedzwa here?
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 Zvino hakuna munhu angatarira kuzuva, nokuvhenekera kwaro riri mumatenga, mushure mokunge mhepo yaachenesa.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 Anouya nokubwinya kunoyevedza achibva nokumusoro; Mwari anouya nokubwinya kunotyisa.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 Wamasimba Ose haasvikiki kwaari uye anokudzwa nesimba; mukururamisira uye nokururama kwake kukuru haadzvinyiriri.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Naizvozvo, vanhu vanomutya, ko, haana hanya navose vakachenjera pamwoyo here?”
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
