Jobho 31

1 “Ndakaita sungano nameso angu kuti ndirege kutarisa musikana noruchiva.

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 Nokuti mugove womunhu unobva kumusoro kuna Mwari ndoweiko, iyo nhaka yake inobva kuna Wamasimba Ose?

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 Ko, hakuzi kuparadzwa kwavakaipa, nenjodzi kuna avo vanoita zvakaipa here?

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 Ko, iye haaoni nzira dzangu uye haaverengi nhambwe dzangu dzose here?

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 “Kana ndakafamba nenzira yenhema kana kuti tsoka dzangu dzakamhanyira kunyengera,

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 Mwari ngaandiyere pachiyero chakatendeka uye achaziva kuti handina mhosva,

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 kana tsoka dzangu dzakatsauka kubva pagwara, kana kuti mwoyo wangu wakatevera meso angu, kana kuti maoko angu akasvibiswa,

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 ipapo vamwe ngavadye zvandakadyara, uye mbesa dzangu ngadzidzurwe.

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 “Kana mwoyo wangu wakanyengerwa nomukadzi, kana kuti ndakavandira pamusuo wemuvakidzani wangu,

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 ipapo mukadzi wangu ngaakuye zviyo zvomumwe murume, uye vamwe varume ngavavate naye.

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Nokuti chingadai chiri chinhu chinonyadzisa, chivi chinofanira kutongwa.

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 Ndiwo moto unopfuta kusvikira pakuparadzwa; ungadai wakadzura mukohwo wangu.

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 “Kana ndichinge ndaramba kururamisira varanda vangu, pavane mhaka neni,

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 ndichaita sei pandichasangana naMwari? Ndichatiiko ndikanzi ndizvidavirire?

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 Ko, iye akandiisa muchizvaro haazi iye akavaita here? Ko, haazi iye mumwe chete akatiumba tose muna vanamai vedu here?

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 “Kana ndakaramba zvido zvevarombo kana kurega meso echirikadzi achineta,

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 kana ndakazvidyira chingwa changu, ndisingachigoverani nenherera,

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 asi kubva paujaya hwangu ndakamurera sezvinoitwa nababa, uye kubva pakuberekwa kwangu ndakatungamirira chirikadzi,

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 kana ndakaona mumwe achiparara nokuda kwokushaya zvokupfeka, kana munhu anoshayiwa asina nguo,

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 uye mwoyo wake ukasandiropafadza nokuti adziyirwa namakushe amakwai angu,

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 kana ndakasimudzira nherera ruoko rwangu ndichiziva kuti ndinozivikanwa padare redzimhosva,

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 ipapo ruoko rwangu ngaruwe papfudzi rangu, ruwire pasi napafundo.

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 Nokuti ndaitya kuparadza kunobva kuna Mwari, uye handina kuita zvinhu zvakadaro nokuti ndaitya kubwinya kwake.

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 “Kana ndakaisa chivimbo changu pagoridhe, kana kuti kugoridhe rakaisvonaka ndikati, ‘Ndiwe chivimbo changu,’

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 kana ndakafadzwa nepfuma yangu huru, mukomborero wakabva mumaoko angu,

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 kana ndakava nehanya nezuva pakubwinya kwaro, kana mwedzi uchifamba mukubwinya,

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 zvokuti mwoyo wangu wakanyengereka pakavanda, uye ruoko rwangu rukazviremekedza nokuzvisveta,

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 zvino izvozviwo zvingangova zvivi zvinofanira kutongwa, nokuti ndainge ndisina kutendeka kuna Mwari wokumusoro.

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 “Kana ndakafadzwa nokurasikirwa kwomuvengi wangu, kana kufara zvikuru pamusoro penhamo yakamuwira,

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 handina kutendera muromo wangu kutadza, nokudana chituko pamusoro poupenyu hwake,

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 kana vanhu veimba yangu vasina kumboti, ‘Ndianiko asina kumbogutswa nenyama yaJobho?’

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 Hapana mutorwa akavata usiku hwose munzira dzomumusha, nokuti musuo wangu wakaramba wakazarurirwa vashanyi.

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 Kana ndakavanza chivi changu saAdhamu, nokuviga mhosva yangu mumwoyo mangu,

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 nokuda kwokuti ndaitya kwazvo vanhu vazhinji, uye ndakatya kwazvo kuzvidza kwevemhuri, zvokuti ndakaramba ndinyerere ndikasabuda kunze,

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 “Haiwa, dai ndaiva nomumwe angandinzwa! Ndinonyora runyoro rwangu ndichizvidzivirira iye zvino, Wamasimba Ose ngaandipindure; mupomeri wangu ngaanyore rugwaro rwezvaanondipomera.

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Zvirokwazvo ndairutakura pamapfudzi angu, ndairupfeka sekorona.

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 Ndaimupa kuzvidavirira kwangu kwenhambwe imwe neimwe; ndaiswedera kwaari somuchinda.

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 “Kana munda wangu ukadanidzira kwandiri uchindipa mhosva, uye miforo yose ikanyorova nemisodzi,

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 kana ndakadya zvibereko zvawo ndisingaripi, kana ndakaparadza upenyu hwavanourima,

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 ipapo rukato ngarumere pachinzvimbo chegorosi, nesora pachinzvimbo chebhari.” Mashoko aJobho apera.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.