Jobho 30
1 “Asi zvino vanondiseka, varume vaduku kwandiri, vane madzibaba andaishora zvokuti handaivaisa pakati pembwa dzinofudza makwai angu.
Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
2 Ko, simba ramaoko avo raizondibatsirei, sezvo simba ravo rakanga rapera?
Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
3 Vapererwa nokuda kwokushayiwa uye nenzara, vakadzivaira usiku munyika yakaoma, mumatongo nomunyika yakaparara.
Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
4 Vakaunganidza miriwo inovavira kubva mumakwenzi, uye zvokudya zvavo zvakanga zviri mudzi womuti womurara.
Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
5 Vakabviswa pakati pavanhu vokwavo, vachitukwa kunge vakanga vari mbavha.
Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
6 Vakamanikidzwa kuti vagare mukati mehova dzakaoma, pakati pamatombo nomumakomba, muvhu.
I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
7 Vakarira samakwai pakati pamakwenzi, uye vakamanikidzana pasi porukato.
Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
8 Vakanga vari vanhu vakazvidzika vasina zita, vakadzingwa kubva munyika.
en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
9 “Uye zvino vanakomana vavo vanondiseka munziyo; ndava shumo pakati pavo.
Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
10 Vanondisema uye vanomira kure neni; havazezi kundipfira mate kumeso.
med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
11 Sezvo zvino Mwari akatsudunura uta hwangu uye akanditambudza, havazvidzori pamberi pangu.
Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
12 Kurudyi rwangu rudzi runondirwisa; vanoisira makumbo angu misungo, vanovaka michinjiziri yokurwa neni.
Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
13 Vanoparadza mugwagwa wangu; vanobudirira pakundiparadza, pasina munhu anovabatsira.
Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
14 Vanofamba zvavo kunge vanopinda napakakoromoka; pakati pamatongo vanongopinda zvavo.
Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
15 Zvinotyisa zvinondibata; kukudzwa kwangu kwabviswa sokunge nemhepo, kuchengetedzeka kwangu kwapera segore.
Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
16 “Uye zvino upenyu hwangu hwava kuguma; mazuva okutambudzika anondibata.
Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
17 Usiku hunobaya mapfupa angu; zvinondiruma-ruma zvinorwadza hazvizorori.
Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18 Nesimba rake guru Mwari anova chipfeko kwandiri; anondisunga somutsipa wenguo yangu.
Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
19 Anondikanda mumatope, uye ndava seguruva namadota.
I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
20 “Ndinochema kwamuri, imi Mwari, asi hamundipinduri; ndinosimuka, asi munongonditarisa zvenyu.
Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
21 Munondishandukira noutsinye; munondirova nesimba roruoko rwenyu.
Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
22 Munondibvuta mondidzingira pamberi pemhepo; munonditenderedza mudutu.
Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
23 Ndinoziva kuti muchandiburutsa muchindiendesa kurufu, kunzvimbo yakatsaurirwa vapenyu vose.
Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
24 “Zvirokwazvo, hakuna munhu anobata munhu ari kushushikana paanochemera rubatsiro pakutambudzika kwake.
Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
25 Ko, handina kuchema nokuda kwevaitambura here? Ko, mweya wangu hauna kuva neshungu pamusoro pavarombo here?
Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
26 Kunyange zvakadaro, pandakanga ndakarindira zvakanaka, zvakaipa zvakasvika; pandakatarisira chiedza, ipapo rima rakasvika.
Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
27 Kumonyoroka kwoura hwangu hakumbomiri; mazuva okutambudzika anondivinga.
Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
28 Ndinodzungaira ndichisvibiswa, asi kwete nezuva; ndinosimuka pakati peungano ndichichemera rubatsiro.
Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
29 Ndava hama yamakava, neshamwari yamazizi.
En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
30 Ganda rangu riri kusviba uye riri kufunuka; muviri wangu unopisa nefivha.
Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
31 Mbira dzangu dzava kungoridza nziyo dzokuchema, uye nyere yangu nziyo dzokuungudza.
I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
