Jobho 30
1 “Asi zvino vanondiseka, varume vaduku kwandiri, vane madzibaba andaishora zvokuti handaivaisa pakati pembwa dzinofudza makwai angu.
Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
2 Ko, simba ramaoko avo raizondibatsirei, sezvo simba ravo rakanga rapera?
Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
3 Vapererwa nokuda kwokushayiwa uye nenzara, vakadzivaira usiku munyika yakaoma, mumatongo nomunyika yakaparara.
De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
4 Vakaunganidza miriwo inovavira kubva mumakwenzi, uye zvokudya zvavo zvakanga zviri mudzi womuti womurara.
De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
5 Vakabviswa pakati pavanhu vokwavo, vachitukwa kunge vakanga vari mbavha.
Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
6 Vakamanikidzwa kuti vagare mukati mehova dzakaoma, pakati pamatombo nomumakomba, muvhu.
Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
7 Vakarira samakwai pakati pamakwenzi, uye vakamanikidzana pasi porukato.
Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
8 Vakanga vari vanhu vakazvidzika vasina zita, vakadzingwa kubva munyika.
De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
9 “Uye zvino vanakomana vavo vanondiseka munziyo; ndava shumo pakati pavo.
Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
10 Vanondisema uye vanomira kure neni; havazezi kundipfira mate kumeso.
De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
11 Sezvo zvino Mwari akatsudunura uta hwangu uye akanditambudza, havazvidzori pamberi pangu.
Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
12 Kurudyi rwangu rudzi runondirwisa; vanoisira makumbo angu misungo, vanovaka michinjiziri yokurwa neni.
På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
13 Vanoparadza mugwagwa wangu; vanobudirira pakundiparadza, pasina munhu anovabatsira.
De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
14 Vanofamba zvavo kunge vanopinda napakakoromoka; pakati pamatongo vanongopinda zvavo.
De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
15 Zvinotyisa zvinondibata; kukudzwa kwangu kwabviswa sokunge nemhepo, kuchengetedzeka kwangu kwapera segore.
Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
16 “Uye zvino upenyu hwangu hwava kuguma; mazuva okutambudzika anondibata.
Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
17 Usiku hunobaya mapfupa angu; zvinondiruma-ruma zvinorwadza hazvizorori.
Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
18 Nesimba rake guru Mwari anova chipfeko kwandiri; anondisunga somutsipa wenguo yangu.
Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
19 Anondikanda mumatope, uye ndava seguruva namadota.
Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
20 “Ndinochema kwamuri, imi Mwari, asi hamundipinduri; ndinosimuka, asi munongonditarisa zvenyu.
Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
21 Munondishandukira noutsinye; munondirova nesimba roruoko rwenyu.
Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
22 Munondibvuta mondidzingira pamberi pemhepo; munonditenderedza mudutu.
Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
23 Ndinoziva kuti muchandiburutsa muchindiendesa kurufu, kunzvimbo yakatsaurirwa vapenyu vose.
Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
24 “Zvirokwazvo, hakuna munhu anobata munhu ari kushushikana paanochemera rubatsiro pakutambudzika kwake.
Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
25 Ko, handina kuchema nokuda kwevaitambura here? Ko, mweya wangu hauna kuva neshungu pamusoro pavarombo here?
Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
26 Kunyange zvakadaro, pandakanga ndakarindira zvakanaka, zvakaipa zvakasvika; pandakatarisira chiedza, ipapo rima rakasvika.
Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
27 Kumonyoroka kwoura hwangu hakumbomiri; mazuva okutambudzika anondivinga.
Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
28 Ndinodzungaira ndichisvibiswa, asi kwete nezuva; ndinosimuka pakati peungano ndichichemera rubatsiro.
Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
29 Ndava hama yamakava, neshamwari yamazizi.
Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
30 Ganda rangu riri kusviba uye riri kufunuka; muviri wangu unopisa nefivha.
Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
31 Mbira dzangu dzava kungoridza nziyo dzokuchema, uye nyere yangu nziyo dzokuungudza.
Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
