Jobho 3
1 Shure kwaizvozvo, Jobho akashamisa muromo wake ndokutuka zuva rokuberekwa kwake.
Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
2 Akati:
Job tog till orda och sade:
3 “Zuva rokuberekwa kwangu ngariparare, uye nousiku hwakanzi, ‘Kwaberekwa mwanakomana!’
Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
4 Zuva iroro ngarishanduke rive rima; Mwari wokudenga ngaarege kuva nehanya naro; Chiedza ngachirege kuvhenekera pamusoro paro.
Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
5 Rima nomumvuri wakasviba ngazviritore zvakare; gore ngarigare pamusoro paro; kusviba ngakufukidze chiedza charo.
Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
6 Usiku uhwo rima guru ngaribate; ngahurege kuverengwa pakati pamazuva egore kana kunyorwa pamwedzi ipi zvayo.
Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
7 Usiku uhwo ngahushaye chibereko; ngaparege kunzwika kupembera kwomufaro mahuri.
Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
8 Vanotuka mazuva ngavatuke zuva iro, vaya vakagadzirira kumutsa Chikara Chikuru cheGungwa.
Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
9 Nyeredzi dzahwo dzamangwanani ngadzisvibe; ngahumirire chiedza chamasikati pasina uye ngahurege kuona hwerazuva hwamambakwedza;
Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
10 nokuti hahuna kundipfigira mikova yechizvaro kuti huvanze dambudziko pamberi pangu.
eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
11 “Ko, ndakaregererei kufa pakuberekwa kwangu, nokufa pandaibuda mudumbu?
Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
12 Mabvi akavapo seiko kuti andigamuchire namazamu kuti ndinwe?
Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
13 Nokuti zvino ndingadai ndakavata murugare; ndingadai ndivete uye ndakazorora
Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
14 namadzimambo namakurukota enyika, vakazvivakira nzvimbo dzava matongo zvino,
vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
15 navatongi vakanga vane goridhe, vakazadza dzimba dzavo nesirivha.
ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
16 Kana kuti sei ndisina kuvigwa muvhu somwana asina kusvika, somucheche asina kumboona chiedza chezuva?
eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
17 Ikoko vakaipa vanorega kutambudza, uye ikoko vakaneta vakazorora.
Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
18 Nhapwa dzinofarirawo rugare rwadzo; havachanzwizve kudanidzira kwomuchairi wenhapwa.
där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
19 Vaduku navakuru variko, uye nhapwa yakasunungurwa kubva pana tenzi wayo.
Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
20 “Chiedza chinopirweiko vaya vari kusurukirwa, uye upenyu kune ane shungu pamwoyo,
Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
21 kuna vaya vanoshuva kufa irwo rusingauyi, vanorutsvaka kupfuura pfuma yakavanzika,
åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
22 vazere nomufaro uye vanofara pavanosvika muguva?
åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
23 Upenyu hunopirweiko munhu ane nzira yakavanzika, iye akakomberedzwa naMwari noruzhowa?
varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
24 Nokuti mafemo anosvika kwandiri pachinzvimbo chezvokudya, kugomera kwangu kunodururwa semvura.
Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
25 Zvandaitya zvakandivinga; zvandaizeza zvaitika kwandiri.
ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
26 Handina rugare, handina runyararo; handina zororo, asi nhamo chete.”
Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
