Jobho 3
1 Shure kwaizvozvo, Jobho akashamisa muromo wake ndokutuka zuva rokuberekwa kwake.
Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
2 Akati:
Utbrast, och sade:
3 “Zuva rokuberekwa kwangu ngariparare, uye nousiku hwakanzi, ‘Kwaberekwa mwanakomana!’
Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
4 Zuva iroro ngarishanduke rive rima; Mwari wokudenga ngaarege kuva nehanya naro; Chiedza ngachirege kuvhenekera pamusoro paro.
Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
5 Rima nomumvuri wakasviba ngazviritore zvakare; gore ngarigare pamusoro paro; kusviba ngakufukidze chiedza charo.
Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
6 Usiku uhwo rima guru ngaribate; ngahurege kuverengwa pakati pamazuva egore kana kunyorwa pamwedzi ipi zvayo.
Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
7 Usiku uhwo ngahushaye chibereko; ngaparege kunzwika kupembera kwomufaro mahuri.
Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
8 Vanotuka mazuva ngavatuke zuva iro, vaya vakagadzirira kumutsa Chikara Chikuru cheGungwa.
De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
9 Nyeredzi dzahwo dzamangwanani ngadzisvibe; ngahumirire chiedza chamasikati pasina uye ngahurege kuona hwerazuva hwamambakwedza;
Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
10 nokuti hahuna kundipfigira mikova yechizvaro kuti huvanze dambudziko pamberi pangu.
Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
11 “Ko, ndakaregererei kufa pakuberekwa kwangu, nokufa pandaibuda mudumbu?
Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
12 Mabvi akavapo seiko kuti andigamuchire namazamu kuti ndinwe?
Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
13 Nokuti zvino ndingadai ndakavata murugare; ndingadai ndivete uye ndakazorora
Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
14 namadzimambo namakurukota enyika, vakazvivakira nzvimbo dzava matongo zvino,
Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
15 navatongi vakanga vane goridhe, vakazadza dzimba dzavo nesirivha.
Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
16 Kana kuti sei ndisina kuvigwa muvhu somwana asina kusvika, somucheche asina kumboona chiedza chezuva?
Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
17 Ikoko vakaipa vanorega kutambudza, uye ikoko vakaneta vakazorora.
Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
18 Nhapwa dzinofarirawo rugare rwadzo; havachanzwizve kudanidzira kwomuchairi wenhapwa.
Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
19 Vaduku navakuru variko, uye nhapwa yakasunungurwa kubva pana tenzi wayo.
Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
20 “Chiedza chinopirweiko vaya vari kusurukirwa, uye upenyu kune ane shungu pamwoyo,
Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
21 kuna vaya vanoshuva kufa irwo rusingauyi, vanorutsvaka kupfuura pfuma yakavanzika,
(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
22 vazere nomufaro uye vanofara pavanosvika muguva?
De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
23 Upenyu hunopirweiko munhu ane nzira yakavanzika, iye akakomberedzwa naMwari noruzhowa?
Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
24 Nokuti mafemo anosvika kwandiri pachinzvimbo chezvokudya, kugomera kwangu kunodururwa semvura.
Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
25 Zvandaitya zvakandivinga; zvandaizeza zvaitika kwandiri.
Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
26 Handina rugare, handina runyararo; handina zororo, asi nhamo chete.”
Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
