< Jobho 29 >

1 Jobho akapfuurira mberi nokutaura kwake achiti:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 “Haiwa ndinoshuva sei mwedzi yakapfuura, iwo mazuva andairindirwa naMwari,
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 mwenje wake pawaivhenekera pamusoro pangu uye ndaivhenekerwa nechiedza chake ndichifamba murima!
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Haiwa, iwo mazuva andakanga ndichine simba, ushamwari hwaMwari chaihwo huchiropafadza imba yangu,
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 Wamasimba Ose paakanga achineni uye vana vangu pavakanga vakandipoteredza,
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 painyorovedzwa nzira yangu noruomba, uye dombo richindidururira hova dzamafuta omuorivhi.
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 “Pandakaenda kusuo reguta ndikandogara muchivara,
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 majaya akandiona akatsaukira parutivi uye vatana vakasimuka;
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 vakuru vakaramba kutaura vakafumbira miromo yavo namaoko avo;
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 manzwi avakuru akanyararidzwa, uye ndimi dzavo dzikanamira kumusoro kwemiromo yavo.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Vose vakandinzwa vakataura zvakanaka pamusoro pangu, uye vose vakandiona vakandirumbidza,
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 nokuti ndakanunura varombo vaichemera rubatsiro, uye nherera dzakanga dzisina anobatsira.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Munhu akanga ofa akandiropafadza; ndakaita kuti mwoyo wechirikadzi uimbe.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Ndakafuka kururama sechipfeko changu; kururamisira kwaiva nguo yangu nenguwani yangu.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Ndakanga ndiri meso kumapofu namakumbo kuzvirema.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Ndakanga ndiri baba kuna vanoshayiwa; ndaimiririra mhaka yomutorwa.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Ndakavhuna meno emunhu akanga akaipa, ndikabvuta chaakanga akaruma.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 “Ndakafunga kuti, ‘Ndichafira mumba mangu, mazuva angu awanda sejecha.
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Midzi yangu ichasvika kumvura, uye dova richava pamatavi angu usiku hwose.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Kukudzwa kwangu kucharamba kuri kutsva pandiri, uta hucharamba huri hutsva muruoko rwangu.’
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21 “Vanhu vakanditeerera vachitarisira kwazvo, vanyerere vakamirira kurayira kwangu.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Shure kwokutaura kwangu, ivo havana kuzotaurazve; mashoko angu akawira panzeve dzavo zvinyoronyoro.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Vakandimirira kunge vakamirira mvura yomupfunhambuya, uye vakanwa mashoko angu kunge mvura yechirimo.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Pandakanyemwerera kwavari havana kuzvitenda; chiedza chechiso changu chaikosha kwavari.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Ndakavasarudzira nzira ini ndokugara saishe wavo; ndakagara samambo pakati pamauto ake; ndakanga ndakaita somunhu anonyaradza vanochema.
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.

< Jobho 29 >