< Jobho 29 >

1 Jobho akapfuurira mberi nokutaura kwake achiti:
Job continua son discours sentencieux, et dit:
2 “Haiwa ndinoshuva sei mwedzi yakapfuura, iwo mazuva andairindirwa naMwari,
Oh! que ne suis-je comme aux mois d'autrefois, comme au jour où Dieu me gardait,
3 mwenje wake pawaivhenekera pamusoro pangu uye ndaivhenekerwa nechiedza chake ndichifamba murima!
Quand son flambeau luisait sur ma tête, quand je marchais à sa lumière dans les ténèbres;
4 Haiwa, iwo mazuva andakanga ndichine simba, ushamwari hwaMwari chaihwo huchiropafadza imba yangu,
Comme aux jours de mon automne, quand l'amitié de Dieu veillait sur ma tente;
5 Wamasimba Ose paakanga achineni uye vana vangu pavakanga vakandipoteredza,
Quand le Tout-Puissant était encore avec moi, et que mes jeunes gens m'entouraient;
6 painyorovedzwa nzira yangu noruomba, uye dombo richindidururira hova dzamafuta omuorivhi.
Quand je lavais mes pieds dans le lait, et que le rocher se fondait près de moi en torrent d'huile!
7 “Pandakaenda kusuo reguta ndikandogara muchivara,
Quand je sortais pour me rendre à la porte de la ville, et que je me faisais préparer un siège dans la place publique,
8 majaya akandiona akatsaukira parutivi uye vatana vakasimuka;
Les jeunes gens, me voyant, se retiraient; les vieillards se levaient et se tenaient debout.
9 vakuru vakaramba kutaura vakafumbira miromo yavo namaoko avo;
Des princes s'arrêtaient de parler, et mettaient la main sur leur bouche.
10 manzwi avakuru akanyararidzwa, uye ndimi dzavo dzikanamira kumusoro kwemiromo yavo.
La voix des chefs s'éteignait, et leur langue s'attachait à leur palais.
11 Vose vakandinzwa vakataura zvakanaka pamusoro pangu, uye vose vakandiona vakandirumbidza,
Car l'oreille qui m'entendait me proclamait heureux, et l'œil qui me voyait me rendait témoignage.
12 nokuti ndakanunura varombo vaichemera rubatsiro, uye nherera dzakanga dzisina anobatsira.
Car je délivrais l'affligé qui criait, et l'orphelin qui n'avait personne pour le secourir.
13 Munhu akanga ofa akandiropafadza; ndakaita kuti mwoyo wechirikadzi uimbe.
La bénédiction de celui qui s'en allait périr venait sur moi, et je faisais chanter de joie le cœur de la veuve.
14 Ndakafuka kururama sechipfeko changu; kururamisira kwaiva nguo yangu nenguwani yangu.
Je me revêtais de la justice, et elle se revêtait de moi. Mon équité était mon manteau et ma tiare.
15 Ndakanga ndiri meso kumapofu namakumbo kuzvirema.
J'étais les yeux de l'aveugle, et les pieds du boiteux.
16 Ndakanga ndiri baba kuna vanoshayiwa; ndaimiririra mhaka yomutorwa.
J'étais le père des pauvres, et j'étudiais à fond la cause de l'inconnu.
17 Ndakavhuna meno emunhu akanga akaipa, ndikabvuta chaakanga akaruma.
Je brisais les mâchoires de l'injuste, et j'arrachais la proie d'entre ses dents.
18 “Ndakafunga kuti, ‘Ndichafira mumba mangu, mazuva angu awanda sejecha.
Et je disais: Je mourrai avec mon nid, et je multiplierai mes jours comme le phénix.
19 Midzi yangu ichasvika kumvura, uye dova richava pamatavi angu usiku hwose.
Ma racine sera exposée à l'eau, et la rosée passera la nuit dans mes branches.
20 Kukudzwa kwangu kucharamba kuri kutsva pandiri, uta hucharamba huri hutsva muruoko rwangu.’
Ma gloire se renouvellera en moi, et mon arc se renforcera dans ma main.
21 “Vanhu vakanditeerera vachitarisira kwazvo, vanyerere vakamirira kurayira kwangu.
On m'écoutait, on attendait et on se taisait, jusqu'à ce que j'eusse donné mon avis.
22 Shure kwokutaura kwangu, ivo havana kuzotaurazve; mashoko angu akawira panzeve dzavo zvinyoronyoro.
Après que j'avais parlé, on ne répliquait pas, et ma parole découlait goutte à goutte sur eux.
23 Vakandimirira kunge vakamirira mvura yomupfunhambuya, uye vakanwa mashoko angu kunge mvura yechirimo.
Ils m'attendaient comme la pluie, et ils ouvraient leur bouche comme pour une ondée tardive.
24 Pandakanyemwerera kwavari havana kuzvitenda; chiedza chechiso changu chaikosha kwavari.
Je souriais quand ils étaient désespérés; et ils n'altéraient pas la sérénité de mon visage.
25 Ndakavasarudzira nzira ini ndokugara saishe wavo; ndakagara samambo pakati pamauto ake; ndakanga ndakaita somunhu anonyaradza vanochema.
J'aimais à aller avec eux, et je m'asseyais à leur tête; je siégeais comme un roi au milieu de ses gardes, comme un consolateur au milieu des affligés.

< Jobho 29 >