Jobho 19
1 Ipapo Jobho akapindura akati:
Job svarade, och sade:
2 “Mucharamba muchinditambudza uye muchindipwanya namashoko kusvikira riniko?
Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
3 Zvino kava kagumi kose muchingonditsoropodza; munondirwisa musina nenyadzi dzose.
I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
4 Kana chiri chokwadi kuti ndakatsauka, kukanganisa kwangu kuchava dambudziko rangu ndoga.
Far jag vill, så far jag mig vill.
5 Kana zvechokwadi mungada henyu kuzvikudza pamusoro pangu mukashandisa kuderedzwa kwangu pakundirwisa,
Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
6 zvino muzive imi kuti Mwari akandikanganisira uye akandikomberedza nomumbure wake.
Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
7 “Kunyange ndikachema ndichiti, ‘Ndakakanganisirwa we-e!’ handiwani mhinduro; kunyange ndikadanidzira kuti ndibatsirwe, kururamisirwa hakupo.
Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
8 Akadzivira nzira yangu kuti ndikonewe kupfuura; akaisa rima munzira dzangu.
Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
9 Akandibvisira kukudzwa kwangu, uye akabvisa korona mumusoro mangu.
Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
10 Anondibvamburanya kumativi ose kusvikira ndapera; anodzura tariro yangu kunge muti,
Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
11 Kutsamwa kwake kunopfuta pamusoro pangu; anondiverenga pakati pavavengi vake.
Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
12 Mauto ake anouya nesimba; anovaka muchinjiziri wokurwa neni, anokomba tende rangu.
Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
13 “Akaisa hama dzangu kure neni; vazikani vangu vakaparadzaniswa neni zvachose.
Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
14 Hama dzangu dzepedyo dzakaenda kure neni; shamwari dzangu dzandikanganwa.
Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
15 Vaenzi vangu navarandakadzi vangu vava kundiita mubvakure; vanondiona somutorwa.
Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
16 Ndinodana muranda wangu, asi haapinduri, kunyange ndikamukumbirisa nomuromo wangu chaiwo.
Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
17 Kufema kwangu kunonyangadza kumukadzi wangu; ndinosemesa kuhama dzangu chaidzo.
Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
18 Kunyange nezvikomana zviduku zvinondiseka; pandinosvika vanondituka.
Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
19 Shamwari dzangu dzepedyo dzinondisema; vaya vandinoda vandishandukira.
Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
20 Handisati ndichiri chinhu asi ndangova hangu ganda namapfupa; ndangopunyuka napaburi retsono.
Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
21 “Ndinzwirei urombo, shamwari dzangu, ndinzwirei urombo nokuti ruoko rwaMwari rwandirova.
Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
22 Seiko muchindidzingirira sezvinoita Mwari? Ko, hamungaguti nenyama yangu here?
Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
23 “Haiwa, dai mashoko angu ainyorwa hawo, dai ainyorwa hawo mubhuku,
Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
24 dai ainyorwa nechinyoreso chesimbi pamutobvu, kana kuti ainyorwa padombo nokusingaperi!
Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
25 Ndinoziva kuti mudzikinuri wangu mupenyu, uye kuti pakupedzisira achamira pamusoro penyika.
Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
26 Uye shure kwokunge ganda rangu raparara, kunyange zvakadaro ndichaona Mwari munyama yangu;
Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
27 ini pachangu ndichamuona nameso angu pachangu, iyeni kwete mumwe. Haiwa, mwoyo wangu unopanga sei mukati mangu!
Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
28 “Kana muchiti, ‘Haiwa tichamutambudza sei, sezvo mudzi wenhamo uri maari,’
Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
29 munofanira kutya munondo imi pachenyu, nokuti hasha dzichauyisa kurangwa nomunondo, ipapo muchaziva kuti pano kutongwa.”
Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
