Jobho 15
1 Ipapo Erifazi muTemani akapindura akati:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 “Ko, munhu akachenjera angapindura zvisina njere here, kana kuzadza dumbu rake nemhepo inopisa yokumabvazuva?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Ko, angakakavara namashoko asina maturo, kana namashoko asina basa here?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Asi unotorwisa umwari uye unodzivisa kunamata Mwari.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Chivi chako chinorunzira muromo wako; uye unotevera rurimi rwavanyengeri.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Muromo wako pachako ndiwo unokupa mhosva, kwete wangu, miromo yako pachako inokupupurira zvakaipa.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 “Ko, ndiwe munhu wakatanga kuzvarwa here? Ko, iwe wakazvarwa makomo asati avapo here?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Unoteererawo here panokurukurwa mazano aMwari? Unoti uchenjeri ndohwako woga kanhi?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Chiiko chaunoziva chatisingazivi isu? Kunzwisisa kwaunako ndokweiko kwatisinawo isu?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Vane bvudzi rakachena navatana vakwegura vari kudivi redu, varume vatochembera kupinda baba vako.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Ko, kunyaradza kwaMwari hakuna kukukwanira here, iro shoko rakataurwa kwauri zvine unyoro?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Ko, mwoyo wako wakurasireiko, uye meso ako anobwairireiko,
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 zvokuti unoitira Mwari hasha ugobudisa mashoko akadai kubva mumuromo mako?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 “Munhu chiiko, zvokuti angava akanaka, kana munhu akazvarwa nomukadzi, kuti angava akarurama?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Kana Mwari akasavimba navatsvene vake, kunyange dai matenga akasava akachena pamberi pake,
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 ko, kuzoti munhu, ane uori uye akaora, anonwa zvakaipa semvura!
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 “Nditeerere ndigokutsanangurira; rega ndikuudze zvandakaona,
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 zvakataurwa navanhu vakachenjera, vasingavanzi chinhu chavakagamuchira kubva kumadzibaba avo,
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 ivo voga vakapiwa nyika pasina mutorwa akapfuura napakati pavo:
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Murume akaipa anotambudzika nokurwadziwa pamazuva ake ose, makore ose outsinye akachengeterwa iye.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Maungira anotyisa anozadza nzeve dzake; pazvinenge zvaita sezvakanaka, vapambi vanomurwisa.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Anorasikirwa netariro yokupunyuka parima; munondo ndiwo waakatarirwa.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Anofamba-famba achiita sechokudya zvamagora; anoziva kuti zuva rerima raswedera.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Kutambudzika nokurwadziwa zvinomuzadza nokutya; zvinomukunda, samambo agadzirira kurwisa,
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 nokuti anokungira Mwari chibhakera chake uye anozvikudza pamusoro paWamasimba Ose,
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 achimhanyira kwaari asingatyi ane nhoo hobvu, yakasimba.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 “Kunyange chiso chake chakafukidzwa namafuta uye chiuno chake chakafuta nenyama,
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 iye achagara mumaguta akaparadzwa nomudzimba dzisingagarwi nomunhu, dzimba dzokoromoka kuva marara.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Haachazovazve mupfumi uye pfuma yake haingagari, kana nepfuma yake haingazadzi nyika.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Haangapunyuki rima; murazvo uchasvavisa mabukira ake, uye kufema kwomuromo waMwari kuchamurasira kure.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Ngaarege kuzvinyengera nokuvimba nezvisina maturo, nokuti haana chaachawana pazviri.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Acharipirwa zvakazara nguva yake isati yasvika, uye matavi ake haangawandi.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Achafanana nomuzambiringa wabvisirwa mazambiringa asati aibva, kufanana nomuti womuorivhi wodonhedza maruva awo.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Nokuti ungano yavasingadi Mwari ichashaya zvibereko, uye moto uchaparadza matende avaya vanofarira fufuro.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Vanobata mimba yokutambudzika vagozvara zvakaipa; dumbu ravo rinogadzira kunyengera.”
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
