< Jobho 12 >

1 Ipapo Jobho akapindura akati:
Då svarade Job, och sade:
2 “Zvirokwazvo imi muri vanhu, uye uchenjeri huchafa nemi!
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 Asi neniwo ndinonzwisisa semi; handisi muduku kwamuri. Ndianiko asingazivi zvinhu zvose izvi?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 “Ndava chiseko kushamwari dzangu, kunyange ndakadana kuna Mwari akapindura, ndava chiseko zvacho, kunyange ndakarurama uye ndisina chandingapomerwa!
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 Varume vagere zvakanaka vanoshora nhamo, vachiti ndiwo magumo avaya vane tsoka dzinotedzemuka.
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 Matende amakororo haakanganiswe, uye vaya vanotsamwisa Mwari vagere zvakanaka, ivo vanotakura mwari wavo mumaoko avo.
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 “Asi bvunza mhuka, uye dzichakudzidzisa, kana shiri dzedenga, idzo dzichakuudza;
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 kana taura kunyika, ichakudzidzisa, kana hove dzegungwa ngadzikuzivise.
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Ndechipiko pane zvose izvi chisingazivi kuti ruoko rwaJehovha rwakaita izvi?
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 Upenyu hwezvisikwa zvose huri muruoko rwake, nokufema kwavanhu vamarudzi ose.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 Ko, nzeve haiedzi mashoko sorurimi runoravira chokudya here?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 Ko, uchenjeri hahuwanikwi pakati pavatana here? Ko, kuwanda kwoupenyu hakuuyisi kunzwisisa here?
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 “Uchenjeri nesimba ndezvaMwari; kudzidzisa nokunzwisisa ndezvake.
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Zvaanenge akoromora hakuna anozvivakazve; murume waanenge apfigira mujeri haangasunungurwi.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Kana akadzivisa kunaya kwemvura, kuoma kunovapo; kana akairegedzera, nyika inoparadzwa.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 Simba nokukunda ndezvake; anonyengerwa nomunyengeri vose ndevake.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 Anodzinga makurukota asina nguo uye anoita kuti vatongi vave mapenzi.
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 Anobvisa zvisungo zvakaiswa namadzimambo agosunga zviuno zvavo nomucheka.
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 Anodzinga vaprista vasina nguo uye anobvisa pachigaro vanhu vakanguri vadzika midzi.
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 Anofumbira miromo yavapi vamazano vavanovimba navo, uye anobvisa kunzwisisa kwavakuru.
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 Anodurura kushorwa pamakurukota uye anokutunura zvombo zvavane simba.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 Anobudisa pachena zvinhu zvakadzama zverima, uye anouyisa mimvuri mikuru kuchiedza.
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 Anoita kuti ndudzi dzive huru, uye anodziparadza; anowanza ndudzi, uye anodziparadzira.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 Anotorera vatungamiri venyika kunzwisisa kwavo; anovaendesa vachingodzungaira pasina nzira.
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 Vanotsvanzvadzira murima vasina chiedza; anoita kuti vadzedzereke sezvidhakwa.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.

< Jobho 12 >