Jobho 10
1 “Ndinosema upenyu hwangu chaihwo, naizvozvo ndicharega kunyarara pakunyunyuta kwangu ndigotaura mukushungurudzika kwemwoyo wangu.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 Ndichati kuna Mwari: Musandiwanira mhosva asi mundiudze mhaka yangu nemi.
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Ko, kundimanikidza kunokufadzai, kuti muzvidze basa ramaoko enyu, muchinyemwerera kurangano dzavakaipa here?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Ko, imi muna meso enyama here? Munoona sokuona kunoita munhu anofa here?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Ko, mazuva enyu akaita seavaya vanofa, kana makore enyu samakore omunhu,
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 kuti muongorore mhosva yangu uye mutsvage chivi changu,
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 kunyange muchiziva kuti handina mhosva, uye kuti hakuna anogona kundinunura paruoko rwenyu here?
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 “Maoko enyu akandiumba uye akandigadzira. Zvino modzoka kuzondiparadza here?
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Rangarirai kuti makandiumba sevhu. Zvino mondidzoserazve kuvhu here?
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Hamuna kundidurura somukaka here uye mukandigwambisa sechizi,
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 mukandifukidza neganda nenyama mukandisonanidza pamwe chete namapfupa namarunda here?
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Makandipa upenyu mukandinzwira ngoni, uye nehanya yenyu mukachengeta mweya wangu.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 “Asi izvi ndizvo zvamakaviga mumwoyo menyu, uye ndinoziva kuti izvi zvaiva mupfungwa dzenyu.
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 Kana ndakatadza, imi maizenge makanditarisa, uye hamaizotendera kudarika kwangu kuti kurege kurangwa.
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 Kana ndine mhosva, ndine nhamo! Kunyange dai ndisina mhosva, handingasimudzi musoro wangu, nokuti ndizere nenyadzi uye ndakanyura mukutambudzika kwangu.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 Kana ndikasimudza musoro wangu, imi munondironda sezvinoita shumba, uyezve munoratidza simba renyu rinotyisa pamusoro pangu.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Munouya nezvapupu zvenyu zvitsva kuzondipomera mhosva uye munowedzera hasha dzenyu pamusoro pangu, hondo dzenyu dzinondirwisa, mapoka namapoka.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 “Ko, zvino makandibudisirei mudumbu? Ndinoshuva kuti dai ndakafa hangu pasati pava neziso randiona.
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 Dai chete ndakanga ndisina kumbovapo hangu, kana kuti ndakatakurwa ndichiendeswa kubwiro ndichangobva mudumbu ramai vangu!
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Ko, mazuva angu haasi mashoma ava kutopera here? Ibvai kwandiri kuti ndimbofara hangu kwakanguva,
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 ndisati ndaenda kusingadzokwi, kunyika yerima nomumvuri wakadzama,
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 kunyika yerima guru, yomumvuri wakadzama nenyonganyonga, iko kunoti kunyange chiedza chakangofanana nerima.”
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
