Jobho 10

1 “Ndinosema upenyu hwangu chaihwo, naizvozvo ndicharega kunyarara pakunyunyuta kwangu ndigotaura mukushungurudzika kwemwoyo wangu.

Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;

2 Ndichati kuna Mwari: Musandiwanira mhosva asi mundiudze mhaka yangu nemi.

Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.

3 Ko, kundimanikidza kunokufadzai, kuti muzvidze basa ramaoko enyu, muchinyemwerera kurangano dzavakaipa here?

Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?

4 Ko, imi muna meso enyama here? Munoona sokuona kunoita munhu anofa here?

Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?

5 Ko, mazuva enyu akaita seavaya vanofa, kana makore enyu samakore omunhu,

Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;

6 kuti muongorore mhosva yangu uye mutsvage chivi changu,

Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;

7 kunyange muchiziva kuti handina mhosva, uye kuti hakuna anogona kundinunura paruoko rwenyu here?

Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?

8 “Maoko enyu akandiumba uye akandigadzira. Zvino modzoka kuzondiparadza here?

Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.

9 Rangarirai kuti makandiumba sevhu. Zvino mondidzoserazve kuvhu here?

Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.

10 Hamuna kundidurura somukaka here uye mukandigwambisa sechizi,

Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?

11 mukandifukidza neganda nenyama mukandisonanidza pamwe chete namapfupa namarunda here?

Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.

12 Makandipa upenyu mukandinzwira ngoni, uye nehanya yenyu mukachengeta mweya wangu.

Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.

13 “Asi izvi ndizvo zvamakaviga mumwoyo menyu, uye ndinoziva kuti izvi zvaiva mupfungwa dzenyu.

Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.

14 Kana ndakatadza, imi maizenge makanditarisa, uye hamaizotendera kudarika kwangu kuti kurege kurangwa.

Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.

15 Kana ndine mhosva, ndine nhamo! Kunyange dai ndisina mhosva, handingasimudzi musoro wangu, nokuti ndizere nenyadzi uye ndakanyura mukutambudzika kwangu.

Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;

16 Kana ndikasimudza musoro wangu, imi munondironda sezvinoita shumba, uyezve munoratidza simba renyu rinotyisa pamusoro pangu.

Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.

17 Munouya nezvapupu zvenyu zvitsva kuzondipomera mhosva uye munowedzera hasha dzenyu pamusoro pangu, hondo dzenyu dzinondirwisa, mapoka namapoka.

Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.

18 “Ko, zvino makandibudisirei mudumbu? Ndinoshuva kuti dai ndakafa hangu pasati pava neziso randiona.

Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;

19 Dai chete ndakanga ndisina kumbovapo hangu, kana kuti ndakatakurwa ndichiendeswa kubwiro ndichangobva mudumbu ramai vangu!

Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.

20 Ko, mazuva angu haasi mashoma ava kutopera here? Ibvai kwandiri kuti ndimbofara hangu kwakanguva,

Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;

21 ndisati ndaenda kusingadzokwi, kunyika yerima nomumvuri wakadzama,

Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?

22 kunyika yerima guru, yomumvuri wakadzama nenyonganyonga, iko kunoti kunyange chiedza chakangofanana nerima.”

Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.