2 Samueri 22
1 Dhavhidhi akaimbira Jehovha mashoko orwiyo urwu paakarwirwa naJehovha kubva muruoko rwavavengi vake vose nomuruoko rwaSauro.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Akati: “Jehovha ndiye dombo rangu, nhare yangu uye mununuri wangu;
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Mwari wangu ndiye dombo rangu, ndinovanda maari, nhoo yangu, norunyanga rworuponeso rwangu. Ndiye nhare yangu, utiziro hwangu nomuponesi wangu, munondiponesa pavanhu vanoita nechisimba.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Ndinodana kuna Jehovha, iye anofanira kurumbidzwa, uye ndinoponeswa kubva kuvavengi vangu.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 “Mafungu orufu akandikomba; mvura zhinji yokuparadza yakandifukidza.
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 Mukutambudzika kwangu ndakadana kuna Jehovha; ndakadanidzira kuna Mwari wangu. Akanzwa inzwi rangu ari mutemberi yake; kuchema kwangu kwakasvika munzeve dzake.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 “Nyika yakadedera uye ikazungunuka, nheyo dzokudenga dzakadengenyeka; dzakadedera nokuti akanga atsamwa.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Utsi hwakakwira kubva mumhino dzake; moto unoparadza wakabuda mumuromo make, mazimbe anopisa akapfutamo.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Akakamura matenga akaburuka pasi; makore erima akanga ari pasi petsoka dzake.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Akatasva makerubhi akabhururuka; akabhururuka mudenga denga pamapapiro emhepo.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Akaita kuti rima rimupoteredze setende, iwo makore matema emvura yokudenga.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Kubva pakupenya kwokuvapo kwake mabhananʼana emheni akapenya.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Jehovha akatinhira ari kudenga; inzwi reWokumusoro-soro rakanzwikazve.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Akapfura miseve akaparadzira vavengi, mabhananʼana emheni akavaparadza.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Mipata yegungwa yakaiswa pachena uye nheyo dzenyika dzakabudiswa pachena nokutuka kwaJehovha, nokufema kwomweya wemhino dzake.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 “Akatambanudza ruoko ari kudenga akandibata; akandibudisa kubva pamvura yakadzika.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Akandinunura kubva pamuvengi wangu ane simba, kubva kuvavengi, vakanga vachindikurira pasimba.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 Vakandivinga muzuva renjodzi yangu, asi Jehovha akanga ari mutsigiri wangu.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Akandibudisira kunzvimbo yakafarikana; akandinunura nokuti akanga achindifarira.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 “Jehovha akandiitira zviri maererano nokururama kwangu; maererano nokuchena kwamaoko angu, akandipa mubayiro.
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 Nokuti ndakachengeta nzira dzaJehovha; handina kuita chakaipa ndichitsauka kubva kuna Mwari wangu.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 Mirayiro yake yose iri pamberi pangu; handina kutsauka kubva pamitemo yake.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 Ndakanga ndisina chandinopomerwa pamberi pake, uye ndakazvichengeta kuti ndirege kutadza.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Jehovha akandipa mubayiro maererano nokururama kwangu, maererano nokuchema kwangu pamberi pake.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 “Kune vakatendeka munoratidza kutendeka kwenyu, kune vasina chavanopomerwa munoratidza kusapomerwa kwenyu,
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 kune vakachena munozviratidza makachena, asi kune vasakarurama munozviratidza nehasha.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Munoponesa vanozvininipisa, asi meso enyu ari pamusoro pavanozvikudza kuti muvaderedze.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Imi muri mwenje wangu, Jehovha; Jehovha anoshandura rima rangu kuti rive chiedza.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Norubatsiro rwenyu ndinogona kuenda kundorwa neboka ravarwi; naMwari wangu ndinogona kukwira rusvingo.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 “Kana ari Mwari, nzira yake yakarurama kwazvo; shoko raJehovha harina charingapomerwa. Ndiye nhoo yavose vanovanda maari.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Nokuti ndianiko Mwari kunze kwaJehovha? Uye ndianiko Dombo kunze kwaMwari wedu?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 NdiMwari anondishongedza nesimba uye anoruramisa nzira yangu.
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Anoita tsoka dzangu kuti dzive setsoka dzenondo; anoita kuti ndigone kumira pakakwirira.
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 Anodzidzisa maoko angu kurwa; maoko angu anowembura uta hwendarira.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Munondipa nhoo yenyu yokukunda, munokotamira pasi kuti mundikurise.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Munotambanudza nzira pasi pangu, kuitira kuti zvitsitsinho zvangu zvirege kutsauka.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 “Ndakatevera vavengi vangu ndikavaparadza; handina kudzoka kusvikira vaparadzwa.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Ndakavaparadza zvachose, uye havana kugona kumuka; vakawira pasi petsoka dzangu.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Makandishongedza nesimba rokurwa; makaita kuti vadzivisi vangu vakotame patsoka dzangu.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Makaita kuti vavengi vangu vatize pakurwa, uye ndakaparadza vavengi vangu.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Vakachemera kubatsirwa, asi hakuna munhu akavaponesa, kunyange kuna Jehovha, asi haana kupindura.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Ndakavapwanya vakatsetseka seguruva renyika; ndakavatswa uye ndikavatsika sedope riri munzira dzomumusha.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 “Makandinunura kubva pakurwisa kwavanhu vangu; makandichengetedza somutungamiri wendudzi. Vanhu vandakanga ndisingazivi vava pasi pangu.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Uye vatorwa vanouya kwandiri vachidedera, pavanongondinzwa vanonditeerera.
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Vose vanoora mwoyo; vanouya vachidedera kubva panhare dzavo.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 “Jehovha mupenyu! Dombo rangu ngarirumbidzwe! Ngaakudzwe Mwari, iye Dombo, Muponesi wangu!
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Ndiye Mwari anonditsivira, anoisa ndudzi pasi pangu,
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 anondisunungura kubva kuvavengi vangu. Imi makandikudza pamusoro pavavengi vangu; kubva kuvanhu vanoita nechisimba, makandinunura.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Naizvozvo ndichakurumbidzai, imi Jehovha, pakati pendudzi; ndicharumbidza zita renyu nenziyo.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 “Iye anopa mambo wake kukunda kukuru; anoratidza unyoro hwake kumuzodziwa wake, kuna Dhavhidhi nezvizvarwa zvake nokusingaperi.”
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
