Bahebera 3
1 Jalo he, bakaulengwe ba Modimo o lo itlhaoletseng, lona ba lo tlhophetsweng legodimo, ke batla gore jaanong lo akanye ka Jesu yo, yo e leng Morongwa wa Modimo ebile e le Moperesiti yo Mogolo wa tumelo ya rona.
Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
2 Gonne Jesu o ne a ikanyega mo Modimong o o mo tlhophileng go nna Moperesiti yo Mogolo, fela jaaka Moshe le ene a ne a dira mo tlung ya Modimo ka go ikanyega.
huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».
3 Mme Jesu o na le kgalalelo e kgolo go gaisa Moshe, fela jaaka motho yo o agang ntlo e ntle a galalediwa thata go gaisa jaaka ntlo ya gagwe e galalediwa.
Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
4 Le batho ba le bantsi ba ka aga matlo, mme Modimo ke One fela o o dirileng dilo tsotlhe.
Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
5 Legale, Moshe o dirile tiro e ntle a dira mo tlung ya Modimo, mme o ne a le motlhanka fela; le tiro ya gagwe e ne e le ya go supa thata le go bolela dilo tse di neng di tlaa diragala kwa morago.
Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
6 Mme Keresete, Morwa Modimo yo o ikanyegang, ke motlhokomedi yo o feletseng tota wa ntlo ya Modimo. Mme rona Bakeresete re ntlo ya Modimo, o nna mo go rona! Fa re tshegetsa bopelokgale jwa rona go ya bokhutlong le boitumelo jwa rona le boikanyo mo Moreneng.
men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
7 Mme ere ka Keresete a le mogolo thata, Mowa O O Boitshepo o re tlhagisa go mo reetsa, go ela tlhoko go utlwa lentswe la gagwe gompieno, le go itsa dipelo tsa rona go nna kgatlhanong nae, jaaka bana ba Iseraele ba ne ba dira. Ba ne ba ithatafatsa dipelo go nna kgatlhanong le lorato lwa one ba bo ba o ngongoregela mo sekakeng a santse a ba leka.
Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,
mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
9 Mme Modimo o ne wa nna pelotelele mo go bone ka dingwaga di le masome a le mane, le fa ba ne ba leka bopelotelele jwa one mo go utlwisang botlhoko; o ne wa nna wa ba direla dikgakgamatso tse di kgolo gore ba bone.
där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
10 Mme Modimo wa re, “Ke ne ke ba gakaletse thata, gonne dipelo tsa bone di ne di aga di lebile go sele mo boemong jwa gore di lebe kwa go nna, le gone ga ba ise ba ke ba bone ditsela tse ke neng ke batla ba tsamaya ka tsone.”
Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.
11 Mme Modimo wa ba gakalela, wa ikana gore ga o kitla o ba leseletsa go tla kwa lefelong la one la boikhutso.
Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»
12 Ke gone tlhokomelang dipelo tsa lona, bakaulengwe ba ba rategang, e se re kgotsa lwa fitlhela gore le tsone di bosula ebile ga di dumele di lo gogela kgakala le Modimo o o tshelang.
Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
13 Buisa-nyang ka dilo tse malatsi otlhe nako e santse e lo atlegetse, gore le fa e le ope wa lona a seka a thatafalela Modimo, a foufaditswe ke tsietso ya sebe.
utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
14 Gonne fa re ikanyega go ya bokhutlong, re ikanya Modimo fela jaaka re ne ra dira fa re simolola go nna Bakeresete, re tlaa nna le seabe mo go tsotlhe tse e leng tsa ga Keresete.
Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
15 Mme jaanong ke nako. Lo seka lwa ba lwa lebala tlhagiso e e reng, “Fa lo utlwa lentswe la Modimo gompieno le bua le lona, se o thatafaletseng dipelo tsa lona jaaka bana ba Iseraele ba ne ba dira fa ba o tsogologela mo sekakeng.”
När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,
16 Mme e ne e le bomang batho ba ke buang ka bone, ba ba neng ba utlwa lentswe la Modimo le bua le bone mme ba otsogologela? Ke ba ba neng ba tswa kwa Egepeto ba eteletswe pele ke Moshe.
vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?
17 Mme e ne e le mang yo o neng a gakatsa Modimo mo dingwageng tsele tsotlhe tse di masome a le mane? E ne e le bone batho ba, ba ba neng ba leofa mme ka ntlha ya go leofa ba swela mo sekakeng.
Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?
18 Mme Modimo o ne o bua le mang fa o ikana o re ga ba kitla ba tsena mo lefatsheng le o le solofeditseng batho ba one? O ne o bua le botlhe ba ba neng ba sa o utlwe.
Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?
19 Gape ke eng fa ba ne ba sa tsene? Ke ka ntlha ya gore ba ne ba sa o ikanye.
Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.
