Приче Соломонове 19
1 Сиромах који ходи у безазлености својој бољи је него опаки уснама својим, који је безуман.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Кад је душа без знања, није добро; и ко је брзих ногу, спотиче се.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 Лудост човечија превраћа пут његов, а срце се његово гневи на Господа.
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Богатство прибавља много пријатеља, а сиромаха оставља пријатељ његов.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Лажан сведок неће остати без кара, и ко говори лаж, неће побећи.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Многи угађају кнезу, и свак је пријатељ човеку податљивом.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 На сиромаха мрзе сва браћа његова, још више се пријатељи његови удаљују од њега; виче за њима, али их нема.
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Ко прибавља разум, љуби душу своју; и ко пази на мудрост, наћи ће добро.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Сведок лажан неће остати без кара, и ко говори лаж, погинуће.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Не доликују безумном милине, ни слузи да влада кнезовима.
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Разум задржава човека од гнева, и част му је мимоићи кривицу.
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 Царева је срдња као рика младог лава, и љубав је његова као роса трави.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 Безуман је син мука оцу свом, и свадљивост женина непрестано прокисивање.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Кућа и имање наслеђује се од отаца; а од Господа је разумна жена.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Леност наводи тврд сан, и немарљива душа гладоваће.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Ко држи заповести, чува душу своју; а ко не мари за путеве своје, погинуће.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Господу позаима ко поклања сиромаху, и платиће му за добро његово.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Карај сина свог докле има надања и на погибао његову да не прашта душа твоја.
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Велик гнев показуј кад прашташ кар, и кад опростиш, после већма покарај.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Слушај савет и примај наставу, да после будеш мудар.
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Много има мисли у срцу човечијем, али шта Господ науми оно ће остати.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Жеља човеку треба да је да чини милост, а бољи је сиромах него лажа.
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 Страх је Господњи на живот; у кога је он, борави сит, нити га походи зло.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Лењивац крије руку своју у недра, ни к устима својим не приноси је.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Удри подсмевача да луди омудра, и разумног накарај да разуме науку.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Син срамотан и прекоран упропашћује оца и одгони матер.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Немој, сине, слушати науке која одводи од речи разумних.
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Неваљао сведок подсмева се правди, и уста безбожника прождиру на неправду.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Готови су подсмевачима судови и безумницима бој на леђа.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
