Књига о Јову 15

1 А Елифас Теманац одговори и рече:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Хоће ли мудар човек казивати празне мисли и пунити трбух ветром источним,

Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

3 Препирући се говором који не помаже и речима које нису ни на шта?

Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

4 А ти уништаваш страх Божји и укидаш молитве к Богу.

Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

5 Јер безакоње твоје показују уста твоја, ако и јеси изабрао језик лукав.

Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

6 Осуђују те уста твоја, а не ја; и усне твоје сведоче на те.

Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

7 Јеси ли се ти први човек родио? Или си пре хумова саздан?

Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

8 Јеси ли тајну Божију чуо и покупио у себе мудрост?

Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

9 Шта ти знаш што ми не бисмо знали? Шта ти разумеш што не би било у нас?

Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

10 И седих и старих људи има међу нама, старијих од оца твог.

Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

11 Мале ли су ти утехе Божије? Или имаш шта сакривено у себи?

Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

12 Што те је занело срце твоје? И што севају очи твоје,

Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

13 Те обраћаш против Бога дух свој и пушташ из уста својих такве речи?

i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

14 Шта је човек, да би био чист, и рођени од жене, да би био прав?

Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

15 Гле, не верује свецима својим, и небеса нису чиста пред очима Његовим;

Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

16 А камоли гадни и смрдљиви човек, који пије неправду као воду?

huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

17 Ја ћу ти казати, послушај ме, и приповедићу ти шта сам видео,

Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

18 Шта мудраци казаше и не затајише, шта примише од отаца својих,

vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

19 Којима самим дана би земља, и туђин не прође кроз њу.

ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

20 Безбожник се мучи свега века свог, и насилнику је мало година остављено.

Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

21 Страх му зуји у ушима, у мирно доба напада пустошник на њ.

Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

22 Не верује да ће се вратити из таме, одсвуда привиђа мач.

Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

23 Тумара за хлебом говорећи: Где је? Зна да је за њ спремљен дан тамни.

Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

24 Туга и невоља страше га, и наваљују на њ као цар готов на бој.

Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

25 Јер је замахнуо на Бога руком својом, и Свемогућем се опро.

Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

26 Трчи исправљена врата на њ с многим високим штитовима својим.

han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

27 Јер је покрио лице своје претилином, и наваљао сало на бокове своје.

han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

28 И седео је у градовима раскопаним и у кућама пустим, обраћеним у гомилу камења.

han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

29 Неће се обратити нити ће остати благо његово, и неће се раширити по земљи добро његово.

Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

30 Неће изаћи из мрака, огранке његове осушиће пламен, однеће га дух уста његових.

Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

31 Нека се не узда у таштину преварени, јер ће му таштина бити плата.

I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

32 Пре свог времена свршиће се, и грана његова неће зеленети.

I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

33 Откинуће се као с лозе незрео грозд његов и пупци ће се његови као с маслине побацати.

Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

34 Јер ће опустети збор лицемерски, и огањ ће спалити шаторе оних који примају поклоне.

Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

35 Зачињу невољу и рађају муку, и трбух њихов саставља превару.

Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.