Књига пророка Исаије 40

1 Тешите, тешите народ мој, говори Бог ваш.

Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud.

2 Говорите Јерусалиму љубазно, и јављајте му да се навршио рок његов, да му се безакоње опростило, јер је примио из руке Господње двојином за све грехе своје.

Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för all sina synder.

3 Глас је некога који виче: Приправите у пустињи пут Господњи, поравните у пустоши стазу Богу нашем.

Hör, man ropar; "Bereden väg för HERREN i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud.

4 Све долине нека се повисе, и све горе и брегови нека се слегну, и што је криво нека буде право, и неравна места нека буду равна.

Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad oländigt är skall bliva slät mark.

5 И јавиће се слава Господња, и свако ће тело видети; јер уста Господња говорише.

HERRENS härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har HERRENS mun talat."

6 Глас говори: Вичи. И рече: Шта да вичем? Да је свако тело трава и све добро његово као цвет пољски.

Hör, någon talar: "Predika!", och en annan svarar: "Vad skall jag predika?" "Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.

7 Суши се трава, цвет опада кад дух Господњи дуне на њ; доиста је народ трава.

Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå.

8 Суши се трава, цвет опада; али реч Бога нашег остаје довека.

Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen."

9 Изађи на високу гору, Сионе, који јављаш добре гласове; подигни силно глас свој, Јерусалиме, који јављаш добре гласове; подигни, не бој се. Кажи градовима Јудиним: Ево Бога вашег.

Stig upp på ett högt berg, Sion, du glädjens budbärarinna; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna: häv upp den utan fruktan, säg till Juda stöder: "Se, där är eder Gud!"

10 Ево, Господ Бог иде на јаког, и мишица ће Његова овладати њим; ево плата је његова код Њега и дело његово пред Њим.

Ja, Herren, HERREN kommer med väldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom.

11 Као пастир пашће стадо своје; у наручје своје сабраће јагањце, и у недрима ће их носити, а дојилице ће водити полако.

Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte och sakta för han moderfåren fram.

12 Ко је измерио воду грстима својим и небеса премерио пеђу? Ко је мером измерио прах земаљски, и горе измерио на мерила и брегове на потег?

Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål?

13 Ко је управљао Духом Господњим? Или Му био саветник и научио Га?

Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom råd och undervisa honom?

14 С ким се договарао и ко Га је уразумио и научио путу суда, и научио Га знању и показао Му пут разума?

Går han till råds med någon, för att denne skall giva honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?

15 Гле, народи су као кап из ведра, и као прашка на мерилима броје се; гле, премешта острва као прашак.

Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret och såsom ett grand på vågskålen; se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn.

16 Ни Ливан не би био доста за огањ, и животиње његове не би биле доста за жртву паљеницу.

Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till brännoffer.

17 Сви су народи као ништа пред Њим, мање неголи ништа и таштина вреде Му.

Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom; såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.

18 С ким ћете дакле изједначити Бога? И какву ћете Му прилику наћи?

Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?

19 Уметник лије лик, и златар га позлаћује, и верижице сребрне лије.

Månne ett avgudabeläte? -- det gjutes av någon konstnär, och guldsmeden överdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder så guldsmeden det.

20 А ко је сиромах, те нема шта принети, бира дрво које не труне, и тражи вештог уметника да начини резан лик, који се не помиче.

Den som icke har råd att offra så mycket, han väljer ut ett stycke trä, som icke ruttnar, och söker sig en förfaren konstnär, som kan förfärdiga ett beläte, som ej faller omkull.

21 Не знате ли? Не чујете ли? Не казује ли вам се од искона? Не разумете ли од темеља земаљских?

Haven I då intet förstånd? Hören I då intet? Blev detta icke förkunnat för eder från begynnelsen? Haven I icke förstått, vad jordens grundvalar säga?

22 Он седи над кругом земаљским, и њени су Му становници као скакавци; Он је разастро небеса као платно и разапео их као шатор за стан.

Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.

23 Он обраћа кнезове у ништа, судије земаљске чини да су као таштина.

Han är den som gör furstarna till intet, förvandlar domarna på jorden till idel tomhet.

24 Као да нису посађени ни посејани, и као да им се стабло није укоренило у земљи, чим дуне на њих, посахну, и вихор као плеву разнесе их.

Knappt äro de planterade, knappt äro de sådda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, så blåser han på dem, och de förtorka, och en stormvind för dem bort såsom strå.

25 С ким ћете ме дакле изједначити да бих био као он? вели Свети.

Vid vem viljen I då likna mig, så agg jag skulle vara såsom han? säger den Helige.

26 Подигните горе очи своје и видите; ко је то створио? Ко изводи војску свега тога на број и зове свако по имену, и велике ради силе Његове и јаке моћи не изостаје ниједно?

Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att icke en enda utebliver.

27 Зашто говориш, Јакове, и кажеш, Израиљу: Сакривен је пут мој од Господа, и ствар моја не излази пред Бога мог?

Huru kan du säga sådant, du Jakob, och tala så, du Israel: "Min väg är fördold för HERREN, och min rätt är försvunnen för min Gud"?

28 Не знаш ли? Ниси ли чуо да Бог вечни Господ, који је створио крајеве земаљске, не сустаје нити се утруђује? Разуму Његовом нема мере.

Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt.

29 Он даје снагу уморном, и нејаком умножава крепост.

Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.

30 Деца се море и сустају, и младићи падају;

Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla;

31 Али који се надају Господу, добијају нову снагу, подижу се на крилима као орлови, трче и не сустају, ходе и не море се.

men de som bida efter HERREN hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.