Књига проповедникова 6

1 Има зло које видех под сунцем и често је међу људима:

Det är ett ondt ting, som jag såg under solene, och är allmänneligit med menniskorna:

2 Некоме Бог да богатство и благо и славу, те душа његова има све шта год жели, али му не да Бог да то ужива, него ужива други. То је таштина и љуто зло.

En, hvilkom Gud hafver gifvit rikedom, ägodelar och äro, och honom fattas intet, det hans hjerta begärar, och Gud gifver honom dock icke magt till att nyttjat, utan en annar förtärer det; det är fåfängelighet, och en ond plåga.

3 Да би ко родио сто синова и живео много година и дани би се века његовог веома намножили, а душа се његова не би наситила доброг, те ни погреба не би имао, кажем да је боље недоношче од њега.

Födde han än hundrade barn, och hade så långt lif, att han i mång år lefde, och hans själ kunde icke mätta sig af ägodelar, och blefve utan graf; om honom säger jag, att en otida född är bättre än han.

4 Јер узалуд дође и у таму отиде и име му је тамом покривено;

Ty han kommer i fåfängelighet, och i mörker far han bort, och hans namn blifver betäckt i mörker.

5 Ни сунца не виде, нити шта позна, а почива боље него онај.

Han hafver ingen glädje af solene, och hafver ingen ro, hvarken här eller der.

6 И да би живео две хиљаде година, а добра не би уживао, не одлазе ли сви на једно место?

Om han än lefde i tutusend år, så är han aldrig väl tillfrids. Kommer det icke allt uti ett rum?

7 Сав је труд човечји за уста његова, али се не може наситити душа његова.

Hvarjo och ene mennisko är arbete pålagdt, efter hennes mått; men hjertat kan icke blifva dervid.

8 Јер шта има мудри више него безумни? Шта ли сиромах, који се уме владати међу живима?

Ty hvad uträttar en vis mer än en dåre? Hvad tager sig den fattige före, att han vill vara ibland de lefvande?

9 Боље је видети очима него ли желети; и то је таштина и мука духу.

Det är bättre att bruka de ägodelar, som för handene äro, än fara efter andra; det är ock fåfängelighet och jämmer.

10 Шта је ко, давно је тим назван; и зна се да је човек и да се не може судити с јачим од себе.

Hvad äret? Fastän en högt berömder är, så vet man dock, att han är en menniska, och kan icke träta med det som honom for mägtig är.

11 Кад, дакле, има много ствари које умножавају таштину, каква је корист човеку?

Ty fåfängeligheten är alltör mycken. Hvad hafver en menniska mer deraf?

12 Јер ко зна шта је добро човеку у животу, за мало дана таштог живота његовог, који му пролазе као сен? Или ко ће казати човеку шта ће бити после њега под сунцем?

Ty ho vet hvad menniskone nyttigt är i sin lifstid, medan hon lefver i sine fåfängelighet, hvilken är som en skugge? Eller ho vill säga menniskone, hvad efter henne komma skall under solene?