Psalmi 89
1 Milosti æu Gospodnje pjevati uvijek, od koljena na koljeno javljaæu istinu tvoju ustima svojima.
En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
2 Jer znam da je zavavijek osnovana milost, i na nebesima da si utvrdio istinu svoju, rekavši:
Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
3 “Uèinih zavjet s izbranim svojim, zakleh se Davidu, sluzi svojemu:
Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
4 Dovijeka æu utvrðivati sjeme tvoje i prijesto tvoj ureðivati od koljena do koljena.
Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
5 Nebo kazuje èudesa tvoja, Gospode, i istinu tvoju sabor svetijeh.
Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
6 Jer ko je nad oblacima ravan Gospodu? ko æe se izjednaèiti s Gospodom meðu sinovima Božijim?
Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
7 Bogu se valja klanjati na saboru svetijeh, strašniji je od svijeh koji su oko njega.
Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
8 Gospode, Bože nad vojskama! ko je silan kao ti, Bože? I istina je tvoja oko tebe.
Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
9 Ti vladaš nad silom morskom; kad podigne vale svoje, ti ih ukroæavaš.
Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
10 Ti si oborio oholi Misir kao ranjenika, krjepkom mišicom svojom rasijao si neprijatelje svoje.
Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
11 Tvoje je nebo i tvoja je zemlja; ti si sazdao vasiljenu i što je god u njoj.
Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
12 Sjever i jug ti si stvorio, Tavor i Ermon o tvom se imenu raduje.
Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
13 Tvoja je mišica krjepka, silna je ruka tvoja, i visoka desnica tvoja.
Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
14 Blagost je i pravda podnožje prijestolu tvojemu, milost i istina ide pred licem tvojim.
Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
15 Blago narodu koji zna trubnu pokliè! Gospode! u svjetlosti lica tvojega oni hode;
Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
16 Imenom se tvojim raduju vas dan, i pravdom tvojom uzvišuju se.
De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
17 Jer si ti krasota sile njihove, i po milosti tvojoj uzvišuje se rog naš.
Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
18 Jer je od Gospoda obrana naša, i od svetoga Izrailjeva car naš.
Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
19 Tada si govorio u utvari vjernima svojim, i rekao: “poslah pomoæ junaku, uzvisih izbranoga svojega iz naroda.
På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
20 Naðoh Davida slugu svojega, svetim uljem svojim pomazah ga.
Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
21 Ruka æe moja biti jednako s njim, i mišica moja krijepiæe ga.
Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
22 Neæe ga neprijatelj nadvladati, i sin bezakonja neæe mu dosaditi.
Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
23 Potræu pred licem njegovijem neprijatelje njegove, i nenavidnike njegove poraziæu.
Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
24 Istina je moja i milost moja s njim; i u moje ime uzvisiæe se rog njegov.
Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
25 Pružiæu na more ruku njegovu, i na rijeke desnicu njegovu.
Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
26 On æe me zvati: ti si otac moj, Bog moj i grad spasenja mojega.
Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
27 I ja æu ga uèiniti prvencem, višim od careva zemaljskih.
Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
28 Dovijeka æu mu hraniti milost svoju, i zavjet je moj s njim vjeran.
Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
29 Produljiæu sjeme njegovo dovijeka, i prijesto njegov kao dane nebeske.
Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
30 Ako sinovi njegovi ostave zakon moj, i ne uzidu u zapovijestima mojim;
Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
31 Ako pogaze uredbe moje, i zapovijesti mojih ne saèuvaju,
Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
32 Onda æu ih pokarati prutom za nepokornost, i ranama za bezakonje njihovo;
Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
33 Ali milosti svoje neæu uzeti od njega, niti æu prevrnuti istinom svojom;
Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
34 Neæu pogaziti zavjeta svojega, i što je izašlo iz usta mojih neæu poreæi.
Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
35 Jednom se zakleh svetošæu svojom; zar da slažem Davidu?
Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
36 Sjeme æe njegovo trajati dovijeka, i prijesto njegov kao sunce preda mnom;
Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
37 On æe stajati uvijek kao mjesec i vjerni svjedok u oblacima.”
Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
38 A sad si odbacio i zanemario, razgnjevio si se na pomazanika svojega;
Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
39 Zanemario si zavjet sa slugom svojim, bacio si na zemlju vijenac njegov.
Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
40 Razvalio si sve ograde njegove, gradove njegove obratio si u zidine.
Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
41 Plijene ga svi koji prolaze onuda, posta potsmijeh u susjeda svojijeh.
Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
42 Uzvisio si desnicu neprijatelja njegovijeh, obradovao si sve protivnike njegove.
Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
43 Zavratio si ostrice maèa njegova, i nijesi ga ukrijepio u boju;
Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
44 Uzeo si mu svjetlost, i prijesto njegov oborio si na zemlju;
Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
45 Skratio si dane mladosti njegove i obukao ga u sramotu.
Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
46 Dokle æeš se, Gospode, jednako odvraæati, dokle æe kao oganj plamtjeti gnjev tvoj?
Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
47 Opomeni se kakav je vijek moj, kako si ni na što stvorio sve sinove Adamove?
Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
49 Gdje su preðašnje milosti tvoje, Gospode? Kleo si se Davidu istinom svojom.
Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
50 Opomeni se, Gospode, prijekora sluga svojih, koji nosim u njedrima svojim od svijeh silnijeh naroda,
Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
51 Kojim kore neprijatelji tvoji, Gospode, kojim kore trag pomazanika tvojega.
Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
52 Blagosloven Gospod uvijek! Amin, amin.
Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
