Psalmi 66

1 Poklikni Bogu, sva zemljo!

För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

2 Zapjevajte slavu imenu njegovu, dajte mu hvalu i slavu.

lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

3 Recite Bogu: kako si strašan u djelima svojim! radi velike sile tvoje laskaju ti neprijatelji tvoji.

Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

4 Sva zemlja nek se pokloni tebi i poje tebi, neka poje imenu tvojemu.

Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

5 Hodite i vidite djela Boga strašnoga u djelima svojim nad sinovima ljudskim.

Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

6 On je pretvorio more u suhotu, preko rijeke prijeðosmo nogama; ondje smo se veselili o njemu;

Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

7 Vlada silom svojom uvijek, oèi njegove gledaju na narode. Buntovnici, da se nijeste podigli!

Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

8 Blagosiljajte, narodi, Boga našega, i glasite hvalu njemu.

Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

9 On je darovao duši našoj život, i nije dao da poklizne noga naša.

ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

10 Ti si nas okušao, Bože, pretopio si nas, kao srebro što se pretapa.

Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

11 Uveo si nas u mrežu, metnuo si breme na leða naša.

du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

12 Dao si nas u jaram èovjeku, uðosmo u oganj i u vodu; ali si nas izveo na odmor.

du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

13 Uæi æu u dom tvoj sa žrtvama što se sažižu, izvršiæu ti zavjete svoje,

Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

14 Koje rekoše usta moja, i kaza jezik moj u tjeskobi mojoj.

dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

15 Žrtve paljenice pretile æu ti prinijeti s dimom od pretiline ovnujske, prinijeæu ti teoce s jariæima.

Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

16 Hodite, èujte svi koji se bojite Boga, ja æu vam kazati šta je uèinio duši mojoj.

Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

17 K njemu zavikah ustima svojim, i jezikom svojim proslavih ga.

Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

18 Da sam vidio u srcu svom bezakonje, ne bi me uslišio Gospod.

Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

19 Ali Bog usliši, primi glas moljenja mojega.

Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

20 Blagosloven Bog, koji ne odvrže molitve moje i ne ostavi me bez milosti svoje!

Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!