Psalmi 46

1 Bog nam je utoèište i (sila) pomoænik, koji se u nevoljama brzo nalazi.

För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

2 Zato se neæemo bojati, da bi se zemlja pomjestila, i gore se prevalile u srce morima.

Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

3 Neka buèi i kipi voda njihova, nek se planine tresu od vala njihovijeh;

Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

4 Potoci vesele grad Božji, sveti stan višnjega.

om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

5 Bog je usred njega, neæe se pomjestiti, Bog mu pomaže od zore.

En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

6 Uzbuèaše narodi, zadrmaše se carstva; ali on pusti glas svoj i zemlja se rastapaše.

Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

7 Gospod nad vojskama s nama je, braniè je naš Bog Jakovljev.

Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

8 Hodite i vidite djela Gospoda, koji uèini èudesa na zemlji,

HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

9 Prekide ratove do kraja zemlje, luk prebi, koplje slomi, i kola sažeže ognjem.

Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

10 Utolite i poznajte da sam ja Bog; ja sam uzvišen po narodima, uzvišen na zemlji.

Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

11 Gospod nad vojskama s nama je, braniè je naš bog Jakovljev.

»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)