Psalmi 22

1 Bože, Bože moj! zašto si me ostavio udaljivši se od spasenja mojega, od rijeèi vike moje?

För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

2 Bože moj! vièem danju, a ti me ne slušaš, i noæu, ali nemam mira.

Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

3 Sveti, koji živiš u pohvalama Izrailjevim!

Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

4 U tebe se uzdaše oci naši, uzdaše se, i ti si ih izbavljao.

På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

5 Tebe prizivaše, i spasavaše se; u tebe se uzdaše, i ne ostajaše u sramoti.

Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

6 A ja sam crv, a ne èovjek; potsmijeh ljudima i rug narodu.

Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

7 Koji me vide, svi mi se rugaju, razvaljuju usta, mašu glavom,

Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

8 I govore: oslonio se na Gospoda, neka mu pomože, neka ga izbavi, ako ga miluje.

"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."

9 Ta, ti si me izvadio iz utrobe; ti si me umirio na sisi matere moje.

Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

10 Za tobom pristajem od roðenja, od utrobe matere moje ti si Bog moj.

På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

11 Ne udaljuj se od mene; jer je nevolja blizu, a nema pomoænika.

Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

12 Opteèe me mnoštvo telaca; jaki volovi Vasanski opkoliše me;

Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

13 Razvališe na me usta svoja. Lav je gladan lova i rièe.

Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

14 Kao voda razlih se; rasuše se sve kosti moje; srce moje posta kao vosak, rastopilo se u meni.

Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

15 Sasuši se kao crijep krjepost moja, i jezik moj prionu za grlo, i u prah smrtni meæeš me.

Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

16 Opkoliše me psi mnogi; èeta zlikovaca ide oko mene, probodoše ruke moje i noge moje.

Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

17 Mogao bih izbrojiti sve kosti svoje. Oni gledaju, i od mene naèiniše stvar za gledanje.

Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

18 Dijele haljine moje meðu sobom, i za dolamu moju bacaju ždrijeb.

De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

19 Ali ti, Gospode, ne udaljuj se. Silo moja, pohitaj mi u pomoæ.

Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

20 Izbavi od maèa dušu moju, od psa jedinicu moju.

Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

21 Saèuvaj me od usta lavovijeh, i od rogova bivolovih, èuvši, izbavi me.

Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

22 Kazujem ime tvoje braæi; usred skupštine hvaliæu te.

Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

23 Koji se bojite Gospoda, hvalite ga. Sve sjeme Jakovljevo! poštuj ga. Boj ga se, sve sjeme Izrailjevo!

I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

24 Jer se ne ogluši molitve ništega niti je odbi; ne odvrati od njega lica svojega, nego ga usliši kad ga zazva.

Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

25 Tebe æu hvaliti na skupštini velikoj; zavjete svoje svršiæu pred onima koji se njega boje.

Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

26 Neka jedu ubogi i nasite se, i neka hvale Gospoda koji ga traže; živo da bude srce vaše dovijeka.

De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

27 Opomenuæe se i obratiæe se ka Gospodu svi krajevi zemaljski, i pokloniæe se pred njim sva plemena neznabožaèka.

Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

28 Jer je Gospodnje carstvo; on vlada narodima.

Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

29 Ješæe i pokloniæe se svi pretili na zemlji; pred njim æe pasti svi koji slaze u prah, koji ne mogu saèuvati duše svoje u životu.

Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

30 Sjeme æe njihovo služiti njemu. Kazivaæe se za Gospoda rodu potonjemu.

Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

31 Doæi æe, i kazivaæe pravdu njegovu ljudima njegovijem, koji æe se roditi; jer je on uèinio ovo.

Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.