Psalmi 106
1 Hvalite Gospoda, jer je dobar, jer je dovijeka milost njegova.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Ko æe iskazati silu Gospodnju? isprièati svu slavu njegovu?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Blago onima koji drže istinu i tvore pravo svagda!
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Opomeni me se, Gospode, po svojoj milosti k narodu svojemu; pohodi me pomoæu svojom,
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 Da bih vidio u dobru izbrane tvoje, veselio se u veselju naroda tvojega, hvalio se zajedno s našljedstvom tvojim.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Zgriješismo s ocima svojim, postasmo krivci, bezakonici.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Oci naši u Misiru ne razumješe èudesa tvojih, ne opominjaše se velikih milosti tvojih, i vikaše kraj mora, kraj Crvenoga Mora.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Ali im on pomože imena svojega radi, da bi pokazao silu svoju.
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 Zaprijeti Crvenom Moru, i presahnu; i prevede ih preko bezdane kao preko pustinje;
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 I saèuva ih od ruke nenavidnikove, i izbavi ih iz ruke neprijateljeve.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 Pokri voda neprijatelje njihove, nijedan od njih ne osta.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Tada vjerovaše rijeèima njegovijem, i pjevaše mu hvalu.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Ali brzo zaboraviše djela njegova, i ne poèekaše volje njegove.
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 Polakomiše se u pustinji, i stadoše kušati Boga u zemlji gdje se ne živi.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 On ispuni molbu njihovu, ali posla pogibao na dušu njihovu.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 Pozavidješe Mojsiju i Aronu, kojega bješe Gospod osvetio.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Rasjede se zemlja, i proždrije Datana i zatrpa èetu Avironovu.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 I spali oganj èetu njihovu, i plamen sažeže bezbožnike.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 Naèiniše tele kod Horiva, i klanjahu se kipu.
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 Mijenjahu slavu svoju na priliku vola, koji jede travu.
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 Zaboraviše Boga, spasitelja svojega, koji je uèinio velika djela u Misiru,
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 Divna u zemlji Hamovoj, strašna na Crvenom Moru.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 I šæaše ih istrijebiti, da Mojsije izbranik njegov ne stade kao u rasjelini pred njim, i ne odvrati jarost njegovu da ih ne istrijebi.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 Poslije ne mariše za zemlju željenu, ne vjerovaše rijeèi njegovoj.
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 Pobuniše se u šatorima svojim, ne slušaše glasa Gospodnjega.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 I on podiže ruku svoju na njih, da ih pobije u pustinji,
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 Da pobije pleme njihovo meðu narodima, i rasije ih po zemljama.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 I pristaše za Velfegorom, i jedoše prineseno na žrtvu mrtvima.
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 I rasrdiše Boga djelima svojim, i udari u njih pogibao.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 I ustade Fines, i umilostivi, i prestade pogibao.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 I to mu se primi u pravdu, od koljena do koljena dovijeka.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 I razgnjeviše Boga na vodi Merivi, i Mojsije postrada njih radi;
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Jer dotužiše duhu njegovu, i pogriješi ustima svojima.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 Ne istrijebiše naroda, za koje im je Gospod rekao;
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 Nego se pomiješaše s neznabošcima, i nauèiše djela njihova.
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 Stadoše služiti idolima njihovijem, i oni im biše zamka.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Sinove svoje i kæeri svoje prinosiše na žrtvu ðavolima.
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 Prolivaše krv pravu, krv sinova svojih i kæeri svojih, koje prinošahu na žrtvu idolima Hananskim, i oskvrni se zemlja krvnijem djelima.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 Oskvrniše sebe djelima svojim, i èiniše preljubu postupanjem svojim.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 I planu gnjev Gospodnji na narod njegov, i omrznu mu dio njegov.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 I predade ih u ruke neznabožaèke, i nenavidnici njihovi stadoše gospodariti nad njima.
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Dosaðivaše im neprijatelji njihovi, i oni biše pokoreni pod vlast njihovu.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Mnogo ih je puta izbavljao, ali ga oni srdiše namjerama svojim, i biše poništeni za bezakonje svoje.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Ali on pogleda na nevolju njihovu, èuvši tužnjavu njihovu,
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 I opomenu se zavjeta svojega s njima, i pokaja se po velikoj milosti svojoj;
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 I uèini, te ih stadoše žaliti svi koji ih bjehu zarobili.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Spasi nas, Gospode Bože naš, i pokupi nas iz neznabožaca, da slavimo sveto ime tvoje, da se hvalimo tvojom slavom!
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
48 Blagosloven Gospod Bog Izrailjev od vijeka i do vijeka! I sav narod neka kaže: amin! Aliluja!
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
