Psalmi 104
1 Blagosiljaj, dušo moja, Gospoda! Gospode, Bože moj, velik si veoma, obukao si se u velièanstvo i krasotu.
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Obukao si svjetlost kao haljinu, razapeo nebo kao šator;
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 Vodom si pokrio dvorove svoje, oblake naèinio si da su ti kola, ideš na krilima vjetrnijem.
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Èiniš vjetrove da su ti anðeli, plamen ognjeni da su ti sluge.
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Utvrdio si zemlju na temeljima njezinim, da se ne pomjesti va vijek vijeka.
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Bezdanom kao haljinom odjenuo si je; na gorama stoje vode.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 Od prijetnje tvoje bježe, od gromovnoga glasa tvojega teku.
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Izlaze na gore i slaze u doline, na mjesto koje si im utvrdio.
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 Postavio si meðu, preko koje ne prelaze, i ne vraæaju se da pokriju zemlju.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 Izveo si izvore po dolinama, izmeðu gora teku vode.
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 Napajaju sve zvijeri poljske; divlji magarci gase žeðu svoju.
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Na njima ptice nebeske žive; kroz grane razliježe se glas njihov.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 Napajaš gore s visina svojih, plodima djela tvojih siti se zemlja.
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 Daješ te raste trava stoci, i zelen na korist èovjeku, da bi izvodio hljeb iz zemlje.
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 I vino veseli srce èovjeku, i lice se svijetli od ulja, i hljeb srce èovjeku krijepi.
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 Site se drveta Božija, kedri Livanski, koje si posadio.
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 Na njima ptice viju gnijezda; stanak je rodin na jelama.
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 Gore visoke divokozama, kamen je utoèište zeèevima.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Stvorio si mjesec da pokazuje vremena, sunce poznaje zapad svoj.
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Stereš tamu, i biva noæ, po kojoj izlazi sve zvijerje šumsko;
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 Lavovi rièu za plijenom, i traže od Boga hrane sebi.
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 Sunce grane, i oni se sakrivaju i liježu u lože svoje.
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Izlazi èovjek na posao svoj, i na rad svoj do veèera.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 Kako je mnogo djela tvojih, Gospode! Sve si premudro stvorio; puna je zemlja blaga tvojega.
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Gle, more veliko i široko, tu gmižu bez broja, životinja mala i velika;
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 Tu laðe plove, krokodil, kojega si stvorio da se igra po njemu.
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 Sve tebe èeka, da im daješ piæu na vrijeme.
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Daješ im, primaju; otvoriš ruku svoju, site se dobra.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Odvratiš lice svoje, žaloste se; uzmeš im duh, ginu, i u prah svoj povraæaju se.
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Pošlješ duh svoj, postaju, i ponavljaš lice zemlji.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 Slava Gospodu uvijek; nek se veseli Gospod za djela svoja!
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 On pogleda na zemlju, i ona se trese; dotakne se gora, i dime se.
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Pjevaæu Gospodu za života svojega; hvaliæu Boga svojega dok sam god.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Neka mu bude mila besjeda moja! veseliæu se o Gospodu.
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Neka nestane grješnika sa zemlje, i bezbožnika neka ne bude više! Blagosiljaj, dušo moja, Gospoda! Aliluja!
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
