< Psalmi 103 >
1 Blagosiljaj, dušo moja, Gospoda, i sve što je u meni sveto ime njegovo.
En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
2 Blagosiljaj, dušo moja, Gospoda, i ne zaboravljaj nijednoga dobra što ti je uèinio.
Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
3 On ti prašta sve grijehe i iscjeljuje sve bolesti tvoje;
Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
4 Izbavlja od groba život tvoj, vjenèava te dobrotom i milošæu;
Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
5 Ispunja dobrim želje tvoje, ponavlja se kao u orla mladost tvoja.
Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
6 Gospod tvori pravdu i sud svima kojima se krivo èini.
Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
7 Pokaza putove svoje Mojsiju, sinovima Izrailjevim djela svoja.
Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
8 Milostiv je i dobar Gospod, spor na gnjev i veoma blag.
Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
9 Ne gnjevi se jednako, niti se dovijeka srdi.
Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
10 Ne postupa s nama po grijesima našim, niti nam vraæa po nepravdama našim.
Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
11 Nego koliko je nebo visoko od zemlje, tolika je milost njegova k onima koji ga se boje.
Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
12 Koliko je istok daleko od zapada, toliko udaljuje od nas bezakonja naša.
Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
13 Kako otac žali sinove, tako Gospod žali one koji ga se boje.
Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
14 Jer zna graðu našu, opominje se da smo prah.
Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
15 Dani su èovjeèiji kao trava; kao cvijet u polju, tako cvjeta.
En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
16 Dune vjetar na nj, i nestane ga, niti æe ga više poznati mjesto njegovo.
När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
17 Ali milost Gospodnja ostaje od vijeka i do vijeka na onima koji ga se boje, i pravda njegova na sinovima sinova,
Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
18 Koji drže zavjet njegov, i pamte zapovijesti njegove, da ih izvršuju.
När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
19 Gospod na nebesima postavi prijesto svoj, i carstvo njegovo svijem vlada.
Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
20 Blagosiljajte Gospoda anðeli njegovi, koji ste silni krjepošæu, izvršujete rijeè njegovu slušajuæi glas rijeèi njegove.
Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
21 Blagosiljajte Gospoda sve vojske njegove, sluge njegove, koje tvorite volju njegovu.
Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
22 Blagosiljajte Gospoda sva djela njegova, po svijem mjestima vlade njegove! Blagosiljaj, dušo moja, Gospoda!
Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.