Poslovice 1
1 Prièe Solomuna sina Davidova, cara Izrailjeva,
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Da se poznaje mudrost i nastava, da se razumiju rijeèi razumne,
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 Da se prima nastava u razumu, u pravdi, u sudu i u svemu što je pravo,
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Da se daje ludima razboritost, mladiæima znanje i pomnjivost.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Mudar æe slušati i više æe znati, i razuman æe steæi mudrost,
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 Da razumije prièe i znaèenje, rijeèi mudrijeh ljudi i zagonetke njihove.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Poèetak je mudrosti strah Gospodnji; ludi preziru mudrost i nastavu.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Slušaj, sine, nastavu oca svojega, i ne ostavljaj nauke matere svoje.
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Jer æe biti vijenac od milina oko glave tvoje, i grivna na grlu tvom.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Sine moj, ako bi te mamili grješnici, ne pristaj;
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Ako bi rekli: hodi s nama da vrebamo krv, da zasjedamo pravome ni za što;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 Svakojakoga blaga dobiæemo, napuniæemo kuæe svoje plijena;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Bacaæeš ždrijeb svoj s nama; jedan æe nam tobolac biti svjema;
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Sine moj, ne idi na put s njima, èuvaj nogu svoju od staze njihove.
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Jer nogama svojim trèe na zlo i hite da proljevaju krv.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Jer se uzalud razapinje mreža na oèi svakoj ptici;
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 A oni vrebaju svoju krv i zasjedaju svojoj duši.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Taki su putovi svijeh lakomijeh na dobitak, koji uzima dušu svojim gospodarima.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Premudrost vièe na polju, na ulicama pušta glas svoj;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 U najveæoj vrevi vièe, na vratima, u gradu govori svoje besjede:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 Ludi, dokle æete ljubiti ludost? i potsmjevaèima dokle æe biti mio potsmijeh? i bezumni dokle æe mrziti na znanje?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Obratite se na karanje moje; evo, izasuæu vam duh svoj, kazaæu vam rijeèi svoje.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Što zvah, ali ne htjeste, pružah ruku svoju, ali niko ne mari,
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Nego odbaciste svaki savjet moj, i karanja mojega ne htjeste primiti;
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Zato æu se i ja smijati vašoj nevolji, rugaæu se kad doðe èega se bojite;
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Kad kao pustoš doðe èega se bojite, i pogibao vaša kao oluja kad doðe, kad navali na vas nevolja i muka.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Tada æe me zvati, ali se neæu odazvati; rano æe tražiti, ali me neæe naæi.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Jer mrziše na znanje, i straha Gospodnjega ne izabraše;
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 Ne pristaše na moj svjet, i preziraše sva karanja moja.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Zato æe jesti plod od putova svojih, i nasitiæe se savjeta svojih.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Jer æe lude ubiti mir njihov, i bezumne æe pogubiti sreæa njihova.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Ali ko me sluša, boraviæe bezbrižno, i biæe na miru ne bojeæi se zla.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
