Poslovice 8
1 Ne vièe li mudrost? i razum ne pušta li glas svoj?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Navrh visina, na putu, na rasputicama stoji,
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 Kod vrata, na ulasku u grad, gdje se otvoraju vrata, vièe:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 Vas vièem, o ljudi, i glas svoj obraæam k sinovima ljudskim.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Nauèite se ludi mudrosti, i bezumni orazumite se.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Slušajte, jer æu govoriti velike stvari, i usne moje otvorajuæi se kazivaæe što je pravo.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Jer usta moja govore istinu, i mrska je usnama mojim bezbožnost.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Prave su sve rijeèi usta mojih, ništa nema u njima krivo ni izopaèeno.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Sve su obiène razumnomu i prave su onima koji nalaze znanje.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Primite nastavu moju a ne srebro, i znanje radije nego najbolje zlato.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Jer je bolja mudrost od dragoga kamenja, i što je god najmilijih stvari ne mogu se izjednaèiti s njom.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Ja mudrost boravim s razboritošæu, i razumno znanje nalazim.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Strah je Gospodnji mržnja na zlo; ja mrzim na ponositost i na oholost i na zli put i na usta opaka.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Moj je savjet i što god jest; ja sam razum i moja je sila.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Mnom carevi caruju, i vladaoci postavljaju pravdu.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Mnom vladaju knezovi i poglavari i sve sudije zemaljske.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Ja ljubim one koji mene ljube, i koji me dobro traže nalaze me.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 U mene je bogatstvo i slava, postojano dobro i pravda.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Plod je moj bolji od zlata i od najboljega zlata, i dobitak je moj bolji od najboljega srebra.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Putem pravednijem hodim, posred staza pravice,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 Da onima koji me ljube dam ono što jest, i riznice njihove da napunim.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Gospod me je imao u poèetku puta svojega, prije djela svojih, prije svakoga vremena.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Prije vijekova postavljena sam, prije poèetka, prije postanja zemlje.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Kad jošte ne bijaše bezdana, rodila sam se, kad još ne bijaše izvora obilatijeh vodom.
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Prije nego se gore osnovaše, prije humova ja sam se rodila;
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 Još ne bješe naèinio zemlje ni polja ni poèetka prahu vasiljenskom;
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Kad je ureðivao nebesa, ondje bijah; kad je razmjeravao krug nad bezdanom.
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 Kad je utvrðivao oblake gore i krijepio izvore bezdanu;
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 Kad je postavljao moru meðu i vodama da ne prestupaju zapovijesti njegove, kad je postavljao temelje zemlji;
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Tada bijah kod njega hranjenica, bijah mu milina svaki dan, i veseljah se pred njim svagda;
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 Veseljah se na vasiljenoj njegovoj, i milina mi je sa sinovima ljudskim.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Tako dakle, sinovi, poslušajte me, jer blago onima koji se drže putova mojih.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Slušajte nastavu, i budite mudri, i nemojte je odbaciti.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Blago èovjeku koji me sluša stražeæi na vratima mojim svaki dan i èuvajuæi pragove vrata mojih.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Jer ko mene nalazi, nalazi život i dobija ljubav od Gospoda.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 A ko o mene griješi, èini krivo duši svojoj; svi koji mrze na me, ljube smrt.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
