Poslovice 30

1 Rijeèi Agura sina Jakejeva; sabrane rijeèi toga èovjeka Itilu, Itilu i Ukalu.

Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

2 Ja sam luði od svakoga, i razuma èovjeèijega nema u mene.

Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

3 Niti sam uèio mudrosti niti znam svetijeh stvari.

vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

4 Ko je izašao na nebo i opet sišao? ko je skupio vjetar u pregršti svoje? ko je svezao vode u plašt svoj? ko je utvrdio sve krajeve zemlji? kako mu je ime? i kako je ime sinu njegovu? znaš li?

Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

5 Sve su rijeèi Božije èiste; on je štit onima koji se uzdaju u nj.

Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

6 Ništa ne dodaji k rijeèima njegovijem, da te ne ukori i ne naðeš se laža.

Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

7 Za dvoje molim te; nemoj me se oglušiti dok sam živ:

Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

8 Taštinu i rijeè lažnu udalji od mene; siromaštva ni bogatstva ne daj mi, hrani me hljebom po obroku mom,

Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

9 Da ne bih najedavši se odrekao se tebe i rekao: ko je Gospod? ili osiromašivši da ne bih krao i uzalud uzimao ime Boga svojega.

Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

10 Ne opadaj sluge gospodaru njegovu, da te ne bi kleo i ti bio kriv.

Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

11 Ima rod koji psuje oca svojega i ne blagosilja matere svoje.

Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

12 Ima rod koji misli da je èist, a od svoga kala nije opran.

ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

13 Ima rod koji drži visoko oèi svoje, i vjeðe mu se dižu uvis.

ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

14 Ima rod kojemu su zubi maèevi i kutnjaci noževi, da proždire siromahe sa zemlje i uboge izmeðu ljudi.

ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

15 Pijavica ima dvije kæeri, koje govore: daj, daj. Ima troje nesito, i èetvrto nikad ne kaže: dosta:

Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

16 Grob, materica jalova, zemlja, koja ne biva sita vode, i oganj, koji ne govori: dosta. (Sheol h7585)

dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.» (Sheol h7585)

17 Oko koje se ruga ocu i neæe da sluša matere, kljuvaæe ga gavrani s potoka i jesti orliæi.

Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

18 Troje mi je èudesno, i èetvrtoga ne razumijem:

Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

19 Put orlov u nebo, put zmijin po stijeni, put laðin posred mora, i put èovjeèiji k djevojci.

örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

20 Taki je put kurvin: jede, i ubriše usta, pa veli: nijesam uèinila zla.

Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

21 Od troga se potresa zemlja, i èetvrtoga ne može podnijeti:

Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

22 Od sluge, kad postane car, od bezumnika, kad se najede hljeba,

under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

23 Od puštenice, kad se uda, od sluškinje kad naslijedi gospoðu svoju.

under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

24 Èetvoro ima maleno na zemlji, ali mudrije od mudaraca:

Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

25 Mravi, koji su slab narod, ali opet pripravljaju u ljeto sebi hranu;

myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

26 Pitomi zeèevi, koji su nejak narod, ali opet u kamenu grade sebi kuæu;

klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

27 Skakavci, koji nemaju cara, ali opet idu svi jatom;

gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

28 Pauk, koji rukama radi i u carskim je dvorima.

gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

29 Troje lijepo koraèa, i èetvrto lijepo hodi:

Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

30 Lav, najjaèi izmeðu zvjerova, koji ne uzmièe ni pred kim,

lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

31 Konj opasan po bedrima ili jarac, i car na koga niko ne ustaje.

en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

32 Ako si ludovao ponesavši se ili si zlo mislio, metni ruku na usta.

Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

33 Kad se razbija mlijeko, izlazi maslo; i ko jako nos utire, izgoni krv; tako ko draži na gnjev, zameæe svaðu.

Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede.