Poslovice 17
1 Bolji je zalogaj suha hljeba s mirom nego kuæa puna poklane stoke sa svaðom.
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 Razuman sluga biæe gospodar nad sinom sramotnijem i s braæom æe dijeliti našljedstvo.
En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 Topionica je za srebro i peæ za zlato, a srca iskušava Gospod.
Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 Zao èovjek pazi na usne zle, a lažljivac sluša jezik pakostan.
En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 Ko se ruga siromahu, sramoti stvoritelja njegova; ko se raduje nesreæi, neæe ostati bez kara.
Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6 Vijenac su starcima unuci, a slava sinovima oci njihovi.
De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 Ne prilièi bezumnom visoka besjeda, akamoli knezu lažljiva besjeda.
Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 Poklon je dragi kamen onome koji ga prima, kuda se god okrene napreduje.
En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 Ko pokriva prijestup, traži ljubav; a ko ponavlja stvar, rastavlja glavne prijatelje.
Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 Ukor tišti razumnoga veæma nego ludoga sto udaraca.
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Zao èovjek traži samo odmet, ali æe se ljut glasnik poslati na nj.
Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 Bolje je da èovjeka srete medvjedica kojoj su oteti medvjediæi, nego bezumnik u svom bezumlju.
Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13 Ko vraæa zlo za dobro, neæe se zlo odmaæi od kuæe njegove.
Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 Ko poène svaðu, otvori ustavu vodi; zato prije nego se zametne, proði se raspre.
Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 Ko opravda krivoga i ko osudi pravoga, obojica su gad Gospodu.
Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 Na što je blago bezumnome u ruci kad nema razuma da pribavi mudrost?
Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 U svako doba ljubi prijatelj, i brat postaje u nevolji.
En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 Èovjek bezuman daje ruku i jamèi se za prijatelja svojega.
En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 Ko miluje svaðu, miluje grijeh; ko podiže uvis vrata svoja, traži pogibao.
Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 Ko je opaka srca, neæe naæi dobra; i ko dvolièi jezikom, pašæe u zlo.
Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 Ko rodi bezumna, na žalost mu je, niti æe se radovati otac luda.
Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 Srce veselo pomaže kao lijek, a duh žalostan suši kosti.
Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23 Bezbožnik prima poklon iz njedara da prevrati putove pravdi.
Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 Razumnomu je na licu mudrost, a oèi bezumniku vrljaju nakraj zemlje.
Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 Žalost je ocu svojemu sin bezuman, i jad roditeljci svojoj.
En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 Nije dobro globiti pravednika, ni da knezovi biju koga što je radio pravo.
Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 Usteže rijeèi svoje èovjek koji zna, i tiha je duha èovjek razuman.
Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 I bezuman kad muèi, misli se da je mudar, i razuman, kad stiskuje usne svoje.
Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
