Jov 6
1 A Jov odgovori i reèe:
Då tog Job till orda och sade:
2 O da bi se dobro izmjerili jadi moji, i zajedno se nevolja moja metnula na mjerila!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Pretegla bi pijesak morski; zato mi i rijeèi nedostaje.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Jer su strijele svemoguæega u meni, otrov njihov ispija mi duh, strahote Božije udaraju na me.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Rièe li divlji magarac kod trave? muèe li vo kod piæe svoje?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Jede li se bljutavo bez soli? ima li slasti u biocu od jajca?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Èega se duša moja nije htjela dotaknuti, to mi je jelo u nevolji.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 O da bi mi se ispunila molba, i da bi mi Bog dao što èekam!
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 I da bi Bog htio satrti me, da bi mahnuo rukom svojom, i istrijebio me!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Jer mi je još utjeha, ako i gorim od bola niti me žali, što nijesam tajio rijeèi svetoga.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Kaka je sila moja da bih pretrpio? kakav li je kraj moj da bih produljio život svoj?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Je li sila moja kamena sila? je li tijelo moje od mjedi?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Ima li još pomoæi u mene? i nije li daleko od mene što bi me pridržalo?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 Nesretnomu treba milost prijatelja njegova, ali je on ostavio strah svemoguæega.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Braæa moja iznevjeriše kao potok, kao bujni potoci proðoše,
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 Koji su mutni od leda, u kojima se sakriva snijeg;
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Kad se otkrave, oteku; kad se zagriju, nestane ih s mjesta njihovijeh.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Tamo amo svræu od putova svojih, idu u ništa i gube se.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Putnici iz Teme pogledahu, koji iðahu u Sevu uzdahu se u njih;
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Ali se postidješe što se pouzdaše u njih, došavši do njih osramotiše se.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Tako i vi postaste ništa; vidjeste pogibao moju, i strah vas je.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Eda li sam vam rekao: dajte mi, ili od blaga svojega poklonite mi;
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Ili izbavite me iz ruke neprijateljeve, i iz ruke nasilnièke iskupite me?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Pouèite me, i ja æu muèati; i u èemu sam pogriješio, obavijestite me.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Kako su jake rijeèi istinite! Ali šta æe ukor vaš?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Mislite li da æe rijeèi ukoriti, i da je govor èovjeka bez nadanja vjetar?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 I na sirotu napadate, i kopate jamu prijatelju svojemu.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Zato sada pogledajte me, i vidite lažem li pred vama.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Pregledajte; da ne bude nepravde; pregledajte, ja sam prav u tom.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Ima li nepravde na jeziku mojem? ne razbira li grlo moje zla?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
