Jov 5
1 Zovi; hoæe li ti se ko odazvati? i komu æeš se izmeðu svetijeh obratiti?
Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.
2 Doista bezumnoga ubija gnjev, i ludoga usmræuje srdnja.
Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.
3 Ja vidjeh bezumnika gdje se ukorijenio; ali odmah prokleh stan njegov.
Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:
4 Sinovi su njegovi daleko od spasenja i satiru se na vratima a nema ko da izbavi.
Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
5 Ljetinu njegovu jede gladni i ispred trnja kupi je, i lupež ždere blago njihovo.
Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.
6 Jer muka ne izlazi iz praha niti nevolja iz zemlje nièe.
Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;
7 Nego se èovjek raða na nevolju, kao što iskre iz ugljevlja uzlijeæu u vis.
Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.
8 Ali ja bih Boga tražio, i pred Boga bih iznio stvar svoju,
Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;
9 Koji èini stvari velike i neispitljive, divne, kojima nema broja;
Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;
10 Koji spušta dažd na zemlju i šalje vodu na polja;
Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
11 Koji podiže ponižene, i žalosne uzvišuje k spasenju;
Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
12 Koji rasipa misli lukavijeh da ruke njihove ne svrše ništa;
Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
13 Koji hvata mudre u njihovu lukavstvu, i namjeru opakih obara;
Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
14 Danju nailaze na mrak, i u podne pipaju kao po noæi.
Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
15 On izbavlja ubogoga od maèa, od usta njihovijeh i od ruke silnoga.
Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
16 Tako ima nadanja siromahu, a zloæa zatiskuje usta svoja.
Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
17 Gle, blago èovjeku koga Bog kara; i zato ne odbacuj karanja svemoguæega.
Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
18 Jer on zadaje rane, i zavija; on udara, i ruke njegove iscjeljuju.
Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
19 Iz šest nevolja izbaviæe te; ni u sedmoj neæe te se zlo dotaæi.
Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
20 U gladi izbaviæe te od smrti i u ratu od maèa.
I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
21 Kad jezik šiba, biæeš sakriven, niti æeš se bojati pustoši kad doðe.
Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
22 Smijaæeš se pustoši i gladi, niti æeš se bojati zvijerja zemaljskoga.
Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
23 Jer æeš s kamenjem poljskim biti u vjeri, i zvijerje æe poljsko biti u miru s tobom.
Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
24 I vidjeæeš da je mir u šatoru tvom, kuæiæeš kuæu svoju i neæeš se prevariti.
Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
25 Vidjeæeš kako æe ti se umnožiti sjeme tvoje, i porod æe tvoj biti kao trava na zemlji.
Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
26 Star æeš otiæi u grob kao što se žito snosi u stog u svoje vrijeme.
Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
27 Eto, razgledasmo to, tako je; poslušaj i razumij.
Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
