Jov 34
1 Još govori Elijuj i reèe:
Och Elihu tog till orda och sade:
2 Èujte, mudri, besjedu moju, i razumni poslušajte me.
Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
3 Jer uho poznaje besjedu kao što grlo kuša jelo.
Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
4 Razberimo što je pravo, izvidimo meðu sobom što je dobro.
Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
5 Jer Jov reèe: pravedan sam, a Bog odbaci moju pravdu.
Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
6 Hoæu li lagati za svoju pravdu? strijela je moja smrtna, a bez krivice.
Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
7 Koji je èovjek kao Jov da kao vodu pije potsmijeh?
Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
8 I da se druži s onima koji èine bezakonje, i da hodi s bezbožnijem ljudima?
han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
9 Jer reèe: ne pomaže èovjeku da ugaða Bogu.
Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
10 Zato, ljudi razumni, poslušajte me; daleko je od Boga zloæa i nepravda od svemoguæega.
Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
11 Jer po djelu plaæa èovjeku i daje svakome da naðe prema putu svojemu.
Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
12 Doista Bog ne radi zlo i svemoguæi ne izvræe pravde.
Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
13 Ko mu je predao zemlju? i ko je uredio vasiljenu?
Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
14 Kad bi na nj okrenuo srce svoje, uzeo bi k sebi duh njegov i dihanje njegovo;
Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
15 Izginulo bi svako tijelo, i èovjek bi se povratio u prah.
då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
16 Ako si dakle razuman, èuj ovo: slušaj glas rijeèi mojih.
Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
17 Može li vladati onaj koji mrzi na pravdu? hoæeš li osuditi onoga koji je najpravedniji?
Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
18 Kaže li se caru: nitkove! i knezovima: bezbožnici?
Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
19 Akamoli onomu koji ne gleda knezovima ko su, niti u njega vrijedi više bogati od siromaha, jer su svi djelo ruku njegovijeh.
Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
20 Umiru zaèas, i u po noæi uskoleba se narod i propadne, i odnese se jaki bez ruke ljudske.
I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
21 Jer su oèi njegove obraæene na putove èovjeèije i vidi sve korake njegove.
Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
22 Nema mraka ni sjena smrtnoga gdje bi se sakrili koji èine bezakonje.
Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
23 Jer nikome ne odgaða kad doðe da se sudi s Bogom.
Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
24 Satire jake nedokuèljivo, i postavlja druge na njihovo mjesto.
Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
25 Jer zna djela njihova, i dok obrati noæ, satru se.
Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
26 Kao bezbožne razbija ih na vidiku.
Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
27 Jer otstupiše od njega i ne gledaše ni na koje putove njegove;
eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
28 Te doðe do njega vika siromahova, i èu viku nevoljnijeh.
De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
29 Kad on umiri, ko æe uznemiriti? i kad on sakrije lice, ko æe ga vidjeti? i to biva i narodu i èovjeku,
Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
30 Da ne bi carovao licemjer, da ne bi bilo zamke narodu.
när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
31 Zaista, treba kazati Bogu: podnosio sam, neæu više griješiti.
Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
32 A što ne vidim, ti me nauèi; ako sam èinio nepravdu, neæu više.
Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
33 Eda li æe po tebi plaæati, jer tebi nije po volji, jer ti biraš a ne on? Ako znaš što, govori.
Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
34 Ljudi æe razumni sa mnom kazati, i mudar æe èovjek pristati,
Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
35 Da Jov ne govori razumno, i da rijeèi njegove nijesu mudre.
»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
36 Oèe moj, neka se Jov iskuša do kraja, što odgovara kao zli ljudi.
Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
37 Jer domeæe na grijeh svoj bezakonje, pljeska rukama meðu nama, i mnogo govori na Boga.
Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
