Jov 24
1 Zašto svemoguæemu nijesu sakrivena vremena? i koji ga znaju, ne vide dana njegovijeh?
Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
2 Meðe pomièu bezbožni, otimaju stado i pasu;
De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
3 Magarca sirotama odgone; u zalogu uzimaju vola udovici;
De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
4 Siromahe odbijaju s puta; ubogi u zemlji kriju se svi.
De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
5 Gle, kao divlji magarci u pustinji izlaze na posao svoj ustajuæi rano na plijen; pustinja je hrana njima i djeci njihovoj;
Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
6 Žanju njivu i beru vinograd koji nije njihov;
De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
7 Gola nagone da noæuje bez haljine, koji se nemaju èim pokriti na zimi,
De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
8 Okisli od pljuska u gori, nemajuæi zaklona, privijaju se k stijeni.
Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
9 Grabe siroèe od dojke i sa siromaha skidaju zalog.
De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
10 Gologa ostavljaju da ide bez haljine, i one koji nose snopove da gladuju.
Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
11 Koji meðu njihovijem zidovima ulje cijede i grožðe u kacama gaze, podnose žeð.
De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
12 Ljudi u gradu uzdišu, i duše pobijenijeh vièu, a Bog ne ukida toga.
De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
13 Oni se protive svjetlosti, ne znajuæi za putove njezine i ne staju na stazama njezinijem.
Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
14 Zorom ustajuæi krvnik ubija siromaha i ubogoga; a noæu je kao lupež.
I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
15 I oko kurvarovo pazi na sumrak govoreæi: da me oko ne vidi. I sakriva lice.
Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
16 Prokopavaju po mraku kuæe, koje obdan sebi zabilježe; ne znaju za svjetlost.
I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
17 Jer je zora njima svjema sjen smrtni; ako ih ko pozna, strah ih je sjena smrtnoga.
Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
18 Brzi su kao povrh vode, proklet je dio njihov na zemlji; neæe vidjeti puta vinogradskoga.
Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
20 Zaboravlja ih utroba materina, slatki su crvima, ne spominju se više; kao drvo skršiæe se nepravednik.
De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
21 Združuje s njim nerotkinju koja ne raða, i udovici ne èini dobra.
Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
22 Grabi jake svojom silom; ostane li koji, ne uzda se u život svoj.
Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
23 Da mu Bog u što æe se pouzdati; ali oèi njegove paze na njihove pute.
Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
24 Uzvise se za malo, pa ih nema; padaju i ginu kao svi drugi, i kao vrh od klasa otsijecaju se.
De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
25 Nije li tako? ko æe me utjerati u laž i obratiti u ništa rijeèi moje?
Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
