Jov 20
1 A Sofar Namaæanin odgovori i reèe:
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Zato me misli moje nagone da odgovorim, i zato hitim.
På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3 Èuo sam ukor koji me sramoti, ali æe duh iz razuma mojega odgovoriti za me.
Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4 Ne znaš li da je tako otkako je vijeka, otkako je postavljen èovjek na zemlji,
Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5 Da je slava bezbožnijeh za malo i radost licemjerova za èas?
att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6 Da bi mu visina doprla do neba, i glava se njegova dotakla oblaka,
Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
7 Nestaæe ga zasvagda kao kala njegova; i koji ga vidješe reæi æe: kuda se djede?
Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
8 Kao san odletjeæe, i neæe se naæi, i išèeznuæe kao noæna utvara.
Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
9 Oko koje ga je gledalo neæe više, niti æe ga više vidjeti mjesto njegovo.
Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10 Sinovi njegovi umiljavaæe se siromasima i ruke æe njegove vraæati što je oteo.
Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11 Kosti æe njegove biti pune grijeha mladosti njegove, i oni æe ležati s njim u prahu.
Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12 Ako mu je i slatka u ustima zloæa i krije je pod jezikom svojim,
Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13 Èuva je i ne pušta je, nego je zadržava u grlu svom,
är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14 Ipak æe se jelo njegovo pretvoriti u crijevima njegovijem, postaæe u njemu jed aspidin.
så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15 Blago što je proždro izbljuvaæe, iz trbuha njegova istjeraæe ga Bog.
Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16 Jed æe aspidin sisati, ubiæe ga jezik gujinji.
Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17 Neæe vidjeti potoka ni rijeka kojima teèe med i maslo.
Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
18 Vratiæe muku, a neæe je pojesti; prema blagu biæe promjena, i neæe se radovati.
Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19 Jer je tlaèio i ostavljao uboge, kuæe je otimao i nije zidao.
Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
20 Jer nije nigda osjetio mira u trbuhu svom, ni što mu je najmilije neæe saèuvati.
Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
21 Ništa mu neæe ostati od hrane njegove. Zato ne može dobro njegovo trajati.
Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22 Kad se ispuni izobilje njegovo, tada æe biti u nevolji; sve ruke nevoljnijeh udariæe na nj.
Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23 Kad bi napunio trbuh svoj, poslaæe na nj Bog jarost gnjeva svojega, i pustiæe je kao dažd na njega i na jelo njegovo.
Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24 Kad stane bježati od oružja gvozdenoga, prostrijeliæe ga luk mjedeni.
Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25 Strijela puštena proæi æe kroz tijelo njegovo, i svijetlo gvožðe izaæi æe iz žuèi njegove; kad poðe, obuzeæe ga strahote.
När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26 Sve æe tame biti sakrivene u tajnim mjestima njegovijem; proždrijeæe ga oganj neraspiren, i ko ostane u šatoru njegovu zlo æe mu biti.
Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
27 Otkriæe nebesa bezakonje njegovo, i zemlja æe ustati na nj.
Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
28 Otiæi æe ljetina doma njegova, rastoèiæe se u dan gnjeva njegova.
Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
29 To je dio od Boga èovjeku bezbožnomu i našljedstvo od Boga za besjedu njegovu.
Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
