Jov 11
1 A Sofar Namaæanin odgovori i reèe:
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Zar na mnoge rijeèi nema odgovora? ili æe èovjek govorljiv ostati prav?
Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
3 Hoæe li tvoje laži umuèkati ljude? i kad se ti rugaš, zar te neæe niko posramiti?
Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
4 Jer si rekao: èista je nauka moja, i èist sam pred oèima tvojim.
Och skall du så få säga: "Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon"?
5 Ali kad bi Bog progovorio i usne svoje otvorio na te,
Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
6 I pokazao ti tajne mudrosti, jer ih je dvojinom više, poznao bi da te Bog kara manje nego što zaslužuje tvoje bezakonje.
om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
7 Možeš li ti tajne Božije dokuèiti, ili dokuèiti savršenstvo svemoguæega?
Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)
9 Duže od zemlje, šire od mora.
Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
10 Da prevrati, ili zatvori ili sabere, ko æe mu braniti?
När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
11 Jer zna ništavilo ljudsko, i videæi nevaljalstvo zar neæe paziti?
Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
12 Èovjek bezuman postaje razuman, premda se èovjek raða kao divlje magare.
Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
13 Da ti upraviš srce svoje i podigneš ruke svoje k njemu,
Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
14 Ako je bezakonje u ruci tvojoj, da ga ukloniš, i ne daš da nepravda bude u šatorima tvojim,
om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
15 Tada æeš podignuti lice svoje bez mane i stajaæeš tvrdo i neæeš se bojati;
ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
16 Zaboraviæeš muku, kao vode koja proteèe opominjaæeš je se;
Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
17 Nastaæe ti vrijeme vedrije nego podne, sinuæeš, biæeš kao jutro;
Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
18 Uzdaæeš se imajuæi nadanje, zakopaæeš se, i mirno æeš spavati.
Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
19 Ležaæeš, i niko te neæe plašiti, i mnogi æe ti se moliti.
Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
20 Ali oèi æe bezbožnicima išèiljeti, i utoèišta im neæe biti, i nadanje æe im biti izdisanje.
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
