Postanak 11
1 A bijaše na cijeloj zemlji jedan jezik i jednake rijeèi.
Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.
2 A kad otidoše od istoka, naðoše ravnicu u zemlji Senarskoj, i naseliše se ondje.
Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.
3 Pa rekoše meðu sobom: hajde da pravimo ploèe i da ih u vatri peèemo. I bjehu im opeke mjesto kamena i smola zemljana mjesto kreèa.
Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.
4 Poslije rekoše: hajde da sazidamo grad i kulu, kojoj æe vrh biti do neba, da steèemo sebi ime, da se ne bismo rasijali po zemlji.
Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»
5 A Gospod siðe da vidi grad i kulu, što zidahu sinovi èovjeèiji.
Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.
6 I reèe Gospod: gle, narod jedan, i jedan jezik u svijeh, i to poèeše raditi, i neæe im smetati ništa da ne urade što su naumili.
Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
7 Hajde da siðemo, i da im pometemo jezik, da ne razumiju jedan drugoga što govore.
Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.»
8 Tako ih Gospod rasu odande po svoj zemlji, te ne sazidaše grada.
Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.
9 Zato se prozva Vavilon, jer ondje pomete Gospod jezik cijele zemlje, i odande ih rasu Gospod po svoj zemlji.
Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.
10 Ovo je pleme Simovo: bijaše Simu sto godina, kad rodi Arfaksada, druge godine poslije potopa.
Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.
11 A rodiv Arfaksada poživje Sim pet stotina godina, raðajuæi sinove i kæeri.
Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.
12 A Arfaksad poživje trideset i pet godina, i rodi Salu;
När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.
13 A rodiv Salu poživje Arfaksad èetiri stotine i tri godine, raðajuæi sinove i kæeri.
Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
14 A Sala poživje trideset godina, i rodi Evera;
När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.
15 A rodiv Evera poživje Sala èetiri stotine i tri godine, raðajuæi sinove i kæeri.
Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
16 A Ever poživje trideset i èetiri godine, i rodi Faleka;
När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.
17 A rodiv Faleka poživje Ever èetiri stotine i trideset godina, raðajuæi sinove i kæeri.
Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.
18 A Falek poživje trideset godina i rodi Ragava;
När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.
19 A rodiv Ragava poživje Falek dvjesta i devet godina, raðajuæi sinove i kæeri.
Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.
20 A Ragav poživje trideset i dvije godine i rodi Seruha;
När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.
21 A rodiv Seruha poživje Ragav dvjesta i sedam godina, raðajuæi sinove i kæeri.
Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.
22 A Seruh poživje trideset godina, i rodi Nahora;
När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.
23 A rodiv Nahora poživje Seruh dvjesta godina, raðajuæi sinove i kæeri.
Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.
24 A Nahor poživje dvadeset i devet godina, i rodi Taru;
När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.
25 A rodiv Taru poživje Nahor sto i devetnaest godina, raðajuæi sinove i kæeri.
Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.
26 A Tara poživje sedamdeset godina, i rodi Avrama, Nahora i Arana.
När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.
27 A ovo je pleme Tarino: Tara rodi Avrama, Nahora i Arana; a Aran rodi Lota.
Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.
28 I umrije Aran prije Tare oca svojega na postojbini svojoj, u Uru Haldejskom.
Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.
29 I oženi se Avram i Nahor, i ženi Avramovoj bješe ime Sara a ženi Nahorovoj ime Melha, kæi Arama oca Melhe i Jeshe.
Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.
30 A Sara bješe nerotkinja, i ne imaše poroda.
Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
31 I uze Tara sina svojega Avrama i Lota sina Aranova, unuka svojega, i Saru snahu svoju, ženu Avrama sina svojega; i poðoše zajedno iz Ura Haldejskoga da idu u zemlju Hanansku, i doðoše do Harana, i ondje se nastaniše.
Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.
32 I poživje Tara svega dvjesta i pet godina; i umrije Tara u Haranu.
Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran. Hebr balál.
