مَتھِح 6
| ساوَدھانا بھَوَتَ، مَنُجانْ دَرْشَیِتُں تیشاں گوچَرے دھَرْمَّکَرْمَّ ما کُرُتَ، تَتھا کرِتے یُشْماکَں سْوَرْگَسْتھَپِتُح سَکاشاتْ کِنْچَنَ پھَلَں نَ پْراپْسْیَتھَ۔ | 1 |
Hafver akt uppå edra almoso, att I icke gifven henne för menniskomen, på det I skolen varda sedde af dem; annars hafven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.
| تْوَں یَدا دَداسِ تَدا کَپَٹِنو جَنا یَتھا مَنُجیبھْیَح پْرَشَںساں پْراپْتُں بھَجَنَبھَوَنے راجَمارْگے چَ تُورِیں وادَیَنْتِ، تَتھا ما کُرِ، اَہَں تُبھْیَں یَتھارْتھَں کَتھَیامِ، تے سْوَکایَں پھَلَمْ اَلَبھَنْتَ۔ | 2 |
När du nu gifver almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, att de skola varda prisade af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.
| کِنْتُ تْوَں یَدا دَداسِ، تَدا نِجَدَکْشِنَکَرو یَتْ کَروتِ، تَدْ وامَکَرَں ما جْناپَیَ۔ | 3 |
Men när du vill gifva almoso, så låt dina venstra hand icke veta, hvad den högra gör;
| تینَ تَوَ دانَں گُپْتَں بھَوِشْیَتِ یَسْتُ تَوَ پِتا گُپْتَدَرْشِی، سَ پْرَکاشْیَ تُبھْیَں پھَلَں داسْیَتِ۔ | 4 |
På det din almosa blifver lönlig; och din Fader, som i löndom ser, vedergäller dig det uppenbarliga.
| اَپَرَں یَدا پْرارْتھَیَسے، تَدا کَپَٹِنَاِوَ ما کُرُ، یَسْماتْ تے بھَجَنَبھَوَنے راجَمارْگَسْیَ کونے تِشْٹھَنْتو لوکانْ دَرْشَیَنْتَح پْرارْتھَیِتُں پْرِییَنْتے؛ اَہَں یُشْمانْ تَتھْیَں وَدامِ، تے سْوَکِییَپھَلَں پْراپْنُوَنْ۔ | 5 |
Och när du beder, skall du icke vara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna och i gatohörnen och bedja, att de skola blifva sedde af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.
| تَسْماتْ پْرارْتھَناکالے اَنْتَراگارَں پْرَوِشْیَ دْوارَں رُدْوّا گُپْتَں پَشْیَتَسْتَوَ پِتُح سَمِیپے پْرارْتھَیَسْوَ؛ تینَ تَوَ یَح پِتا گُپْتَدَرْشِی، سَ پْرَکاشْیَ تُبھْیَں پھَلَں داسْیَتِ | 6 |
Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det verdergälla uppenbarliga.
| اَپَرَں پْرارْتھَناکالے دیوَپُوجَکااِوَ مُدھا پُنَرُکْتِں ما کُرُ، یَسْماتْ تے بودھَنْتے، بَہُوارَں کَتھایاں کَتھِتایاں تیشاں پْرارْتھَنا گْراہِشْیَتے۔ | 7 |
Och när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna; ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull.
| یُویَں تیشامِوَ ما کُرُتَ، یَسْماتْ یُشْماکَں یَدْ یَتْ پْرَیوجَنَں یاچَناتَح پْراگیوَ یُشْماکَں پِتا تَتْ جاناتِ۔ | 8 |
Varer fördenskull dem icke like; edar Fader vet väl hvad eder görs behof, förr än I bedjen honom.
| اَتَایوَ یُویَمَ اِیدرِکْ پْرارْتھَیَدھْوَں، ہے اَسْماکَں سْوَرْگَسْتھَپِتَح، تَوَ نامَ پُوجْیَں بھَوَتُ۔ | 9 |
Derföre skolen I bedja alltså: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn.
| تَوَ راجَتْوَں بھَوَتُ؛ تَویچّھا سْوَرْگے یَتھا تَتھَیوَ میدِنْیامَپِ سَپھَلا بھَوَتُ۔ | 10 |
Tillkomme ditt rike; ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.
| اَسْماکَں پْرَیوجَنِییَمْ آہارَمْ اَدْیَ دیہِ۔ | 11 |
Gif oss i dag vårt dagliga bröd.
| وَیَں یَتھا نِجاپَرادھِنَح کْشَمامَہے، تَتھَیواسْماکَمْ اَپَرادھانْ کْشَمَسْوَ۔ | 12 |
Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro.
| اَسْمانْ پَرِیکْشاں مانَیَ، کِنْتُ پاپاتْمَنو رَکْشَ؛ راجَتْوَں گَورَوَں پَراکْرَمَح ایتے سَرْوّے سَرْوَّدا تَوَ؛ تَتھاسْتُ۔ | 13 |
Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i evighet. Amen.
| یَدِ یُویَمْ اَنْییشامْ اَپَرادھانْ کْشَمَدھْوے تَرْہِ یُشْماکَں سْوَرْگَسْتھَپِتاپِ یُشْمانْ کْشَمِشْیَتے؛ | 14 |
Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder.
| کِنْتُ یَدِ یُویَمْ اَنْییشامْ اَپَرادھانْ نَ کْشَمَدھْوے، تَرْہِ یُشْماکَں جَنَکوپِ یُشْماکَمْ اَپَرادھانْ نَ کْشَمِشْیَتے۔ | 15 |
Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott.
| اَپَرَمْ اُپَواسَکالے کَپَٹِنو جَنا مانُشانْ اُپَواسَں جْناپَیِتُں سْویشاں وَدَنانِ مْلانانِ کُرْوَّنْتِ، یُویَں تَاِوَ وِشَنَوَدَنا ما بھَوَتَ؛ اَہَں یُشْمانْ تَتھْیَں وَدامِ تے سْوَکِییَپھَلَمْ اَلَبھَنْتَ۔ | 16 |
När som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedröfvade, såsom de skrymtare; ty de förvandla sin ansigte, att de skola synas för menniskomen med sin fasto; sannerliga säger jag eder, de hafva redo sin lön.
| یَدا تْوَمْ اُپَوَسَسِ، تَدا یَتھا لوکَیسْتْوَں اُپَواسِیوَ نَ درِشْیَسے، کِنْتُ تَوَ یوگوچَرَح پِتا تینَیوَ درِشْیَسے، تَتْکرِتے نِجَشِرَسِ تَیلَں مَرْدَّیَ وَدَنَنْچَ پْرَکْشالَیَ؛ | 17 |
Men när du fastar, så smörj ditt hufvud, och två ditt ansigte;
| تینَ تَوَ یَح پِتا گُپْتَدَرْشِی سَ پْرَکاشْیَ تُبھْیَں پھَلَں داسْیَتِ۔ | 18 |
Att du icke synes för menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är; och din Fader, som ser i löndom, vedergäller dig det uppenbarliga.
| اَپَرَں یَتْرَ سْتھانے کِیٹاح کَلَنْکاشْچَ کْشَیَں نَیَنْتِ، چَوراشْچَ سَنْدھِں کَرْتَّیِتْوا چورَیِتُں شَکْنُوَنْتِ، تادرِشْیاں میدِنْیاں سْوارْتھَں دھَنَں ما سَںچِنُتَ۔ | 19 |
I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfvar dem, och der som tjufvar grafva, och stjäla;
| کِنْتُ یَتْرَ سْتھانے کِیٹاح کَلَنْکاشْچَ کْشَیَں نَ نَیَنْتِ، چَوراشْچَ سَنْدھِں کَرْتَّیِتْوا چورَیِتُں نَ شَکْنُوَنْتِ، تادرِشے سْوَرْگے دھَنَں سَنْچِنُتَ۔ | 20 |
Utan församler eder ägodelar i himmelen, der hvarken rost eller mal förderfvar dem, och der tjufvar icke grafva, eller stjäla.
| یَسْماتْ یَتْرَ سْتھانے یُشْماںکَ دھَنَں تَتْرَیوَ کھانے یُشْماکَں مَناںسِ۔ | 21 |
Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta.
| لوچَنَں دیہَسْیَ پْرَدِیپَکَں، تَسْماتْ یَدِ تَوَ لوچَنَں پْرَسَنَّں بھَوَتِ، تَرْہِ تَوَ کرِتْسْنَں وَپُ رْدِیپْتِیُکْتَں بھَوِشْیَتِ۔ | 22 |
Kroppsens ljus är ögat; är ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus.
| کِنْتُ لوچَنےپْرَسَنّے تَوَ کرِتْسْنَں وَپُح تَمِسْرَیُکْتَں بھَوِشْیَتِ۔ اَتَایوَ یا دِیپْتِسْتْوَیِ وِدْیَتے، سا یَدِ تَمِسْرَیُکْتا بھَوَتِ، تَرْہِ تَتْ تَمِسْرَں کِیَنْ مَہَتْ۔ | 23 |
Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så att ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifver då mörkret sjelft?
| کوپِ مَنُجو دْوَو پْرَبھُو سیوِتُں نَ شَکْنوتِ، یَسْمادْ ایکَں سَںمَنْیَ تَدَنْیَں نَ سَمَّنْیَتے، یَدْوا ایکَتْرَ مَنو نِدھایَ تَدَنْیَمْ اَوَمَنْیَتے؛ تَتھا یُویَمَپِیشْوَرَں لَکْشْمِینْچیتْیُبھے سیوِتُں نَ شَکْنُتھَ۔ | 24 |
Ingen kan tjena två herrar; ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig intill den ena, och den andra föraktar han; I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.
| اَپَرَمْ اَہَں یُشْمَبھْیَں تَتھْیَں کَتھَیامِ، کِں بھَکْشِشْیامَح؟ کِں پاسْیامَح؟ اِتِ پْرانَدھارَنایَ ما چِنْتَیَتَ؛ کِں پَرِدھاسْیامَح؟ اِتِ کایَرَکْشَنایَ نَ چِنْتَیَتَ؛ بھَکْشْیاتْ پْرانا وَسَنانْچَ وَپُوںشِ کِں شْریشْٹھانِ نَ ہِ؟ | 25 |
Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hvad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med. Är icke lifvet mer än maten, och kroppen mer än kläden?
| وِہایَسو وِہَنْگَمانْ وِلوکَیَتَ؛ تَے رْنوپْیَتے نَ کرِتْیَتے بھانْڈاگارے نَ سَنْچِییَتےپِ؛ تَتھاپِ یُشْماکَں سْوَرْگَسْتھَح پِتا تیبھْیَ آہارَں وِتَرَتِ۔ | 26 |
Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än de?
| یُویَں تیبھْیَح کِں شْریشْٹھا نَ بھَوَتھَ؟ یُشْماکَں کَشْچِتْ مَنُجَح چِنْتَیَنْ نِجایُشَح کْشَنَمَپِ وَرْدّھَیِتُں شَکْنوتِ؟ | 27 |
Hvilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln till sina längd?
| اَپَرَں وَسَنایَ کُتَشْچِنْتَیَتَ؟ کْشیتْروتْپَنّانِ پُشْپانِ کَتھَں وَرْدّھَنْتے تَدالوچَیَتَ۔ تانِ تَنْتُونْ نوتْپادَیَنْتِ کِمَپِ کارْیَّں نَ کُرْوَّنْتِ؛ | 28 |
Och för hvars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna.
| تَتھاپْیَہَں یُشْمانْ وَدامِ، سُلیمانْ تادرِگْ اَیشْوَرْیَّوانَپِ تَتْپُشْپَمِوَ وِبھُوشِتو ناسِیتْ۔ | 29 |
Dock säger jag eder att icke Salomo, i all sin härlighet, var så klädd som en af dem.
| تَسْماتْ کْشَدْیَ وِدْیَمانَں شْچَح چُلّیاں نِکْشیپْسْیَتے تادرِشَں یَتْ کْشیتْرَسْتھِتَں کُسُمَں تَتْ یَدِیشْچَرَ اِتّھَں بِبھُوشَیَتِ، تَرْہِ ہے سْتوکَپْرَتْیَیِنو یُشْمانْ کِں نَ پَرِدھاپَیِشْیَتِ؟ | 30 |
Kläder nu Gud så gräset på markene, hvilket dock i dag står, och i morgon kastas i ugnen, skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?
| تَسْماتْ اَسْمابھِح کِمَتْسْیَتے؟ کِنْچَ پایِشْیَتے؟ کِں وا پَرِدھایِشْیَتے، اِتِ نَ چِنْتَیَتَ۔ | 31 |
Så skolen I nu icke hafva omsorg, sägande: Hvad skole vi äta? Eller, hvad skole vi dricka? Eller, hvad skole vi kläda oss med?
| یَسْماتْ دیوارْچَّکا اَپِیتِ چیشْٹَنْتے؛ ایتیشُ دْرَوْییشُ پْرَیوجَنَمَسْتِیتِ یُشْماکَں سْوَرْگَسْتھَح پِتا جاناتِ۔ | 32 |
Ty allt sådant söka Hedningarna. Edar himmelske Fader vet väl, att allt detta göres eder behof.
| اَتَایوَ پْرَتھَمَتَ اِیشْوَرِییَراجْیَں دھَرْمَّنْچَ چیشْٹَدھْوَں، تَتَ ایتانِ وَسْتُونِ یُشْمَبھْیَں پْرَدایِشْیَنْتے۔ | 33 |
Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till.
| شْوَح کرِتے ما چِنْتَیَتَ، شْوَایوَ سْوَیَں سْوَمُدِّشْیَ چِنْتَیِشْیَتِ؛ اَدْیَتَنِی یا چِنْتا سادْیَکرِتے پْرَچُرَتَرا۔ | 34 |
Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafver sjelf sina omsorg med sig. Det är nog, att hvar dag hafver sin egen plågo.
